Idag firade vi runebergsdagen.
Vi hade en liten sagostund om kaninen som hette Runeberg och hans fru.
Efter det pysslade vi egna runebergstårtor.

Barnen fick knacka på dörren, bakom dörren fanns en kanin som hette Runeberg.
Runeberg och hans fru bodde i ett hus.

Runeberg-kaninen tyckte om
att sitta stilla.
Att tänka.
Att säga ord.

I huset bodde också hans fru.
En snäll kanin. 🐰💕
Runeberg-kaninen brukade säga
vackra ord.
Ord om
hem,
vänskap
och om att vara snäll. 💛

Många vänner
tyckte om att lyssna.
De blev lugna.
De blev glada.

En dag sa vännerna:
”Runeberg,
vi tycker om dina ord.”
”Vi vill minnas dig.”
Runeberg log. 😊
Hans fru tänkte.
Hon ville också minnas.

Så hon bakade.
Med mjöl.
Med mandel.
Med söt sylt.

Hon gjorde en
liten rund tårta.
”När vi äter den här,” sa hon,
”då minns vi Runeberg
och de snälla orden.”
Runeberg smakade.
Mums.
Och så bestämde alla vänner:
”En dag varje år
ska vi fira Runeberg.”
”Vi ska äta tårta,
vara snälla,
och minnas.”

Och därför, än i dag,
äter vi Runebergstårtor
och firar Runeberg.