Att gå på en promenad i närskogen med sin dagisgrupp kan kännas spännande, nervöst, roligt, tungt, givande. Och tänk på alla möjligheter för lärande.

Vi behöver vara uppmärksamma på vår omgivning när vi går, vad är mitt par som jag ska hålla i handen, går jag på trottoaren och tittar jag framåt så jag inte krockar i mina vänner. Ser jag runt mig, ser jag bilar och trafikljus och märken? Ser jag stora bussar och små butiksrobotar? Eller någon som kan cykla jättefort?

När vi kommer fram till skogen börjar en stig som slingrar sig framåt. De finns stenar och rötter på stigen som gör fotfästet ibland utmanande, jag måste hålla balansen så jag inte faller. Det kan finnas tung uppförsbacke som gör att jag måste använda mina muskler på ett sätt jag inte behöver på daghemmets gård. Min motorik tränas och mina muskler blir starka!

Skogen lockar fram fantasin, det finns inte leksaker men dendär stenen ser ut som ett skepp, det där trädet ser ut som ett utkikstorn och om jag sätter kvistar och brandgula löv i en hög så ser man tydligt att det brinner en mysig brasa. Kottarna kan vara korv. Vattenpölen är självklart en sjö där vi fiskar abborre och gädda. 

Sen matsäcken, jag får vara noggrann med att inte spilla min saft när jag sitter på marken och äter. Smörgåsen smakar extra god och att sitta och njuta av lugnet tillsammans med mina vänner gör att bråket som hände igår känns inte lika jobbigt. Vi är egentligen ganska bra vänner. 

När vi lekt klart och matsäcken är uppäten börjar det bli dags att hitta sin ryggsäck och förbereda sig för promenaden tillbaka. Var är mitt par - vuxen ska gå först. "Vi ses nästa gång" ropar vi till skogen och vi tror att vi hörde den svara tillbaka. 


(Bilden är från en speciell skogstur där vi firade dagisstarten i skogen!"