Intro

Det nuvarande decenniet har börjat i rätt dystra tecken – en global viruspandemi, galopperande klimatförändring, finanspolitisk polarisering, Rysslands anfallskrig i Ukraina och den västliga demokratins utmaningar är bara en del av framtidens långa lista av oförutsägbarhet. Det finns fog att vara orolig när problemen ackumuleras och när fruktan och otrygghet invanderar människors sinnen.

”Den fria bildningen är ett historiskt fenomen, vars finländska gestaltning och förverkligande har placerat Finland på världskartan som en del av Norden och Europa.” Så kraftfullt deklararerar Vapaa Sivistystyö ry - Fritt Bildningsarbete rf (här: FBA) i sin nuvarande #FBA22-strategi genom att samtidigt lyfta fram den ekosociala bildningen till 2020-talets credo och förbindelse. Här syns det finska folkupplysnings- och bildningsarbetet som en lång och effektfull båge, som en del av ett större fenomen i vårt samhälle. Frågan lyder: Hur fortsätter den här långa bågen?

Strategiarbete kan inte längre göras i nutiden lineärt, genom att följa industrins produktionslinjer och deras logik, eller genom att strikt följa orsak-verkan-samband. Redan i #FBA22-strategin ville man här ta avstånd från det lineära:

”Vi lever i en värld där allt påverkar allt annat. Ekosystemiskt tänkande genomsyrar under 2020-talet politiken, ekonomin och bildningens sammansmältande lärmiljöer.” I det allmänna utbildningsnarrativet har ordet ”ekosystem” förutom naturens ekosystem även kopplats till digitala gränssnitt som övergår till digitala ekosystem – som ett exempel kan ekosystemet för det kontinuerliga lärandet och sysselsättningen i Finland nämnas. Fria bildningen frågar: har alla medborgare jämbördiga möjligheter att bli delaktiga i det livslånga och kontinuerliga lärandets ekosystem?

Inom utbildningspolitiken lever vi i en stark brytningstid vid övergången från en examensbaserad till en kompetensbaserad utbildningspolitik. Här har den fria bildningen sin besökelsetid – hur ser den fria bildningen ut när utbildningskartan uppdateras? På den här tusendollarsfrågan söker vägkartan svar med utgångspunkt i en värdebaserad utbildningspolitik, där bildning ses som en plattform för livslångt lärande.

Här är det viktigt att öppna upp processen bakom vägkartans födelse. FBA rf:s styrelse har under de senaste åren genomfört en rad diskuterande workshops om fria bildningens finansiering, forskning och statistik, identitet, hållbar utveckling, välmående, utbildningspolitik, samt kultur- och medborgarfostran. Som en rödtvinnad tråd har oftast fungerat samma eviga fråga: Hur får vi mer inverkan och synlighet för den fria bildningen tillsammans?

När FBA rf:s föregångare Vapaan Sivistystyön Yhteisjärjestö (VSY) – Samverkande Bildnings- organisationerna fyllde 40 år publicerade Folkupplysningssällskapet (Kansanvalistusseura) en historik med namnet  Paperitiikeri vai todellinen vaikuttaja?.[i] (En papperstiger eller verklig påverkare?) Skribenten Timo Mikkilä konkluderar i slutet: ”Samverkande Bildningsorganisationerna har varit en central koordinator och påverkare inom fri bildning och vuxenutbildning. Dess uppdrag har varit viktigt. Samverkande Bildningsorganisationerna har inte, trots sin massproducerade pappersmängd, varit bara en papperstiger.”

Trots att papperstigern har gjort ett digiskutt på webben är det ännu en lång väg kvar till att tigern rör sig smidigt i sitt naturliga ekosystem. Den fria bildningens vägkarta siktar i alla fall på att nå detta ambitiösa mål genom tre förändringsstigar, som är sammantvinnade med varandra – ekosocialt hållbar, identifierad och validerad samt flexibelt framväxande fri bildning.

[i] Timo Mikkilä: Paperitiikeri vai todellinen vaikuttaja? Vapaan sivistystyön yhteisjärjestö 1969-2009. KVS (2012). Citat övers. Björn Wallén.