April - Grovmotorik och kroppsglädje
Sista träffen - starka och modiga tillsammans
Vi startade dagen tillsammans och gick igenom vad som väntade. Veckans ord MOTORIK utforskade vi på vårt sätt – vi klappade och hoppade ordet, sa det tyst, högt, snabbt och långsamt och pratade om vad kroppen kan göra. “Man kan hoppa!” sa någon, och flera fyllde i med egna exempel. Under dagen fick barnen också pröva på och uppleva vad motorik kan vara i praktiken.
I solsken gav vi oss iväg till den närliggande skogen, glada och ivriga. Väl framme började vi med att leta efter varsin käpp, och sedan knackade vi in oss genom den “magiska dörren” – in i vår egen magiska skog där fantasin fick ta över.
Vi följde pilar och gula band genom skogen i vår skogshinderbana med olika stationer. Barnen tog sig an utmaningarna en efter en – hängde i grenar, hoppade över stenar, balanserade på stockar och rörde sig genom skogen på olika sätt. “Titta jag klarar det!” ropade någon. Vid en station “skogsbadade” vi bland torra löv där skratt och prassel fyllde luften. Den sista stationen övergick i fri lek där barnen började bygga kojor tillsammans.
Kojbygget fortsatte och utvecklades till kreativ lek med naturmaterial. Barnen samarbetade, testade idéer och byggde vidare. “Det här är vår koja!” sa någon stolt, medan andra hämtade fler pinnar och löv.
Veckans fokus balans följde oss genom veckan. I skogen fick barnen träna på ett naturligt sätt – vi balanserade på ett ben, provade att blunda och tog oss fram över stenar i kuperad och ojämn terräng. Det var både utmanande och krävde koncentration. Barnen utmanade sig själva och hittade sina egna sätt att lyckas. “Jag klarade det!” hördes med lycka och stolthet.
Efter en aktiv stund samlades vi för en lugn fantasiresa. Vi låg ner bland solsken och fågelkvitter och lät kroppen vila. “Jag hör fåglar…” viskade ett barn.
Vi avslutade stunden i skogen med en mysig sagostund där vi läste Kalas, Alfons Åberg! Barnen deltog aktivt, visade stor inlevelse och samtalade kring det som hände i berättelsen. Vi avslutade med en liten kexstund.
På eftermiddagen i kajutan fortsatte vi på samma tema. Vi gjorde kalaslekar inspirerade av sagan – snurra flaskan där barnen fick visa något de är bra på, hela havet stormar och såklart grisknorr, precis som i berättelsen. Skratt och rörelse fyllde rummet.
Under veckan har vi också uppmärksammat den nationella lekveckan. Leken finns med oss hela tiden och är en viktig del av barnens utveckling. Det är där vi börjar – i det som barnen är nyfikna på – och där lek och lärande går hand i hand.
Som avslutning delades en stjärna ut till varje barn med texten “Du visar rörelseglädje och deltar i lek och aktiviteter med kroppen”. Ett fint sätt att sätta ord på allt det barnen varit med om – rörelse, mod, samspel och glädje.
Vi tar med oss många härliga stunder från månaden – skratt, upptäckter och rörelseglädje som vi minns tillsammans 🌿
I solsken gav vi oss iväg till den närliggande skogen, glada och ivriga. Väl framme började vi med att leta efter varsin käpp, och sedan knackade vi in oss genom den “magiska dörren” – in i vår egen magiska skog där fantasin fick ta över.
Vi följde pilar och gula band genom skogen i vår skogshinderbana med olika stationer. Barnen tog sig an utmaningarna en efter en – hängde i grenar, hoppade över stenar, balanserade på stockar och rörde sig genom skogen på olika sätt. “Titta jag klarar det!” ropade någon. Vid en station “skogsbadade” vi bland torra löv där skratt och prassel fyllde luften. Den sista stationen övergick i fri lek där barnen började bygga kojor tillsammans.
Kojbygget fortsatte och utvecklades till kreativ lek med naturmaterial. Barnen samarbetade, testade idéer och byggde vidare. “Det här är vår koja!” sa någon stolt, medan andra hämtade fler pinnar och löv.
Veckans fokus balans följde oss genom veckan. I skogen fick barnen träna på ett naturligt sätt – vi balanserade på ett ben, provade att blunda och tog oss fram över stenar i kuperad och ojämn terräng. Det var både utmanande och krävde koncentration. Barnen utmanade sig själva och hittade sina egna sätt att lyckas. “Jag klarade det!” hördes med lycka och stolthet.
Efter en aktiv stund samlades vi för en lugn fantasiresa. Vi låg ner bland solsken och fågelkvitter och lät kroppen vila. “Jag hör fåglar…” viskade ett barn.
Vi avslutade stunden i skogen med en mysig sagostund där vi läste Kalas, Alfons Åberg! Barnen deltog aktivt, visade stor inlevelse och samtalade kring det som hände i berättelsen. Vi avslutade med en liten kexstund.
På eftermiddagen i kajutan fortsatte vi på samma tema. Vi gjorde kalaslekar inspirerade av sagan – snurra flaskan där barnen fick visa något de är bra på, hela havet stormar och såklart grisknorr, precis som i berättelsen. Skratt och rörelse fyllde rummet.
Under veckan har vi också uppmärksammat den nationella lekveckan. Leken finns med oss hela tiden och är en viktig del av barnens utveckling. Det är där vi börjar – i det som barnen är nyfikna på – och där lek och lärande går hand i hand.
Som avslutning delades en stjärna ut till varje barn med texten “Du visar rörelseglädje och deltar i lek och aktiviteter med kroppen”. Ett fint sätt att sätta ord på allt det barnen varit med om – rörelse, mod, samspel och glädje.
Vi tar med oss många härliga stunder från månaden – skratt, upptäckter och rörelseglädje som vi minns tillsammans 🌿
0 kommenttia
Tredje träffen - upptäckande, fantasi och rörelse i naturen
Vi startade morgonen tillsammans med vår godmorgonsång och kroppen vaknar-ramsa som hjälpte oss att komma igång. Därefter gick vi igenom dagens rutiner och aktiviteter.
Veckans ord UPPTÄCKA utforskade vi – vi sa det tyst, högt, snabbt, långsamt och klappade stavelserna tillsammans: upp-täc-ka. Vi klappade och hoppade så hela kajutan nästan gungade – “hihii!” hördes mellan skratten. “En gång till!” ropade någon, och vi räknade stavelserna tillsammans.
Vi värmde upp kroppen med bokstavsjakten i rörelse där ”Klicken och hans vänner” fick följa med. Barnen rörde sig mellan bokstäverna och gjorde tillhörande rörelser. Alla var med och gjorde rörelserna, kände igen många bokstäver och berättade vad och vem som börjar på dem. “M som i mamma!” och “O som i orm!” hördes stolt.
Med ryggsäckar och vattenflaskor packade gav vi oss iväg till den närliggande skogen. Terrängen bjöd på mycket variation – kuperad mark med berg, kullerstenar, snår, stockar och smala stigar. “Här måste man klättra!” sa ett barn, och snart hjälptes flera åt att ta sig fram.
Väl framme i den magiska skogen klev vi in genom den “magiska dörren” – där allting kan hända…
Den interaktiva rörelsesagan tog oss med luftballong till Afrikas djungel. Barnen härmade olika rörelser och levde sig in i berättelsen – hoppade, smög och rörde sig som djur i djungeln. “Jag är en apa!” ropade någon glatt, och skratt och fantasi fyllde stunden.
Vi fortsatte med vårt natur- och rörelsebingo där bingobrickan var fylld av roliga utmaningar. Barnen letade efter olika saker i naturen samtidigt som de rörde sig mellan uppdragen. “Jag hittade en!” hördes ivrigt, och när brickorna började fyllas kom de glada ropen – “BINGO!” Vi upptäckte myror, knoppar och glittrande stenar. “Den glittrar!” sa någon och höll upp sin skatt. Här var upptäckarglädjen på topp.
Efter en vattenpaus var det dags för nästa uppdrag. Vi tog också med våra egentillverkade förstoringsglas och fortsatte våra experiment. Barnen droppade vatten på glaset – vad hände? “Den blev större!” sa någon när vi tittade genom glaset. Vi provade vidare med luppar och jämförde. “Jag ser jättestort!” hördes, och fler ville prova.
Tillbaka i kajutan varvade vi ner med en yogasaga. Kroppen fick vila efter en aktiv stund ute, och barnen följde lugnt med i rörelserna.
På eftermiddagen läste vi sagan Där går Tjuv-Alfons! och pratade tillsammans om det som händer i berättelsen. Barnen funderade och delade sina tankar kring situationerna i sagan. “Varför gjorde han så?” hördes, och samtalet tog fart.
Sagan följdes av leken “Rätt eller fel” där barnen fick ta ställning till olika påståenden genom att hoppa till det de ansåg var rätt. Till exempel: “Får man ta en sak från en kompis hand?” Det blev många tankar och samtal. “Nej, man måste fråga först!” hördes tydligt.
Veckans fokus hoppa följde oss under veckan. Vi hoppade på olika sätt – över, jämfota, på ett ben, som vågor och med snurr. Vi avslutade dagen ute med hopprep. Det var utmanande men många ville prova igen och igen. “Jag kan nästan!” sa ett barn, och med varje försök växte både modet och glädjen – övning ger färdighet.
En vecka fylld av upptäckande, rörelse och fantasi – där naturen och barnens egna idéer fick ta plats i lärandet.
- Daniela
Veckans ord UPPTÄCKA utforskade vi – vi sa det tyst, högt, snabbt, långsamt och klappade stavelserna tillsammans: upp-täc-ka. Vi klappade och hoppade så hela kajutan nästan gungade – “hihii!” hördes mellan skratten. “En gång till!” ropade någon, och vi räknade stavelserna tillsammans.
Vi värmde upp kroppen med bokstavsjakten i rörelse där ”Klicken och hans vänner” fick följa med. Barnen rörde sig mellan bokstäverna och gjorde tillhörande rörelser. Alla var med och gjorde rörelserna, kände igen många bokstäver och berättade vad och vem som börjar på dem. “M som i mamma!” och “O som i orm!” hördes stolt.
Med ryggsäckar och vattenflaskor packade gav vi oss iväg till den närliggande skogen. Terrängen bjöd på mycket variation – kuperad mark med berg, kullerstenar, snår, stockar och smala stigar. “Här måste man klättra!” sa ett barn, och snart hjälptes flera åt att ta sig fram.
Väl framme i den magiska skogen klev vi in genom den “magiska dörren” – där allting kan hända…
Den interaktiva rörelsesagan tog oss med luftballong till Afrikas djungel. Barnen härmade olika rörelser och levde sig in i berättelsen – hoppade, smög och rörde sig som djur i djungeln. “Jag är en apa!” ropade någon glatt, och skratt och fantasi fyllde stunden.
Vi fortsatte med vårt natur- och rörelsebingo där bingobrickan var fylld av roliga utmaningar. Barnen letade efter olika saker i naturen samtidigt som de rörde sig mellan uppdragen. “Jag hittade en!” hördes ivrigt, och när brickorna började fyllas kom de glada ropen – “BINGO!” Vi upptäckte myror, knoppar och glittrande stenar. “Den glittrar!” sa någon och höll upp sin skatt. Här var upptäckarglädjen på topp.
Efter en vattenpaus var det dags för nästa uppdrag. Vi tog också med våra egentillverkade förstoringsglas och fortsatte våra experiment. Barnen droppade vatten på glaset – vad hände? “Den blev större!” sa någon när vi tittade genom glaset. Vi provade vidare med luppar och jämförde. “Jag ser jättestort!” hördes, och fler ville prova.
Tillbaka i kajutan varvade vi ner med en yogasaga. Kroppen fick vila efter en aktiv stund ute, och barnen följde lugnt med i rörelserna.
På eftermiddagen läste vi sagan Där går Tjuv-Alfons! och pratade tillsammans om det som händer i berättelsen. Barnen funderade och delade sina tankar kring situationerna i sagan. “Varför gjorde han så?” hördes, och samtalet tog fart.
Sagan följdes av leken “Rätt eller fel” där barnen fick ta ställning till olika påståenden genom att hoppa till det de ansåg var rätt. Till exempel: “Får man ta en sak från en kompis hand?” Det blev många tankar och samtal. “Nej, man måste fråga först!” hördes tydligt.
Veckans fokus hoppa följde oss under veckan. Vi hoppade på olika sätt – över, jämfota, på ett ben, som vågor och med snurr. Vi avslutade dagen ute med hopprep. Det var utmanande men många ville prova igen och igen. “Jag kan nästan!” sa ett barn, och med varje försök växte både modet och glädjen – övning ger färdighet.
En vecka fylld av upptäckande, rörelse och fantasi – där naturen och barnens egna idéer fick ta plats i lärandet.
- Daniela
Andra träffen - när rörelse möter äventyr och problemlösning
Vi loggade in på godmorgontavlan och samlades i en ring. Tillsammans sjöng vi vår börjansång och ramsade vår kroppsuppvakningsramsa som hjälpte oss att komma igång och väcka kroppen inför dagens äventyr.
Veckans ord ÄVENTYR utforskade vi – vi sa det tyst, högt, snabbt, långsamt och hoppande i stavelser: ä-ven-tyr. “Hör hur det låter när vi hoppar!” skrattade någon, och snart var alla med.
Vi gick igenom dagens aktiviteter och väckte nyfikenheten inför det som väntar. Som en förberedelse inför nästa vecka läste vi boken Alfons Åberg undersöker och experimenterar. Samtalen kom igång direkt – vad är ett experiment? Vad händer med vatten? Nästa gång ska vi prova tillsammans med vatten och förstoringsglas.
Vi pysslade egna förstoringsglas med kartong, plast och lim. Barnen klippte och formade sina egna “glas” och var nyfikna på hur de skulle fungera. Vi testade att titta på sugrör i vatten. När vi satte ner sugröret i glaset såg det plötsligt ut som att det gick av på mitten. “Den är böjd!” sa ett barn och tittade igen. Vi pratade om hur vattnet kan förändra det vi ser och tittade från olika håll. Här fick barnen undersöka, fundera och upptäcka tillsammans på ett lekfullt sätt – och väcka nyfikenhet inför nästa vecka då vi fortsätter experimentera vidare.
Därefter packade vi ihop och tog med oss material ut – rockringar, iPad och vårt äventyrsspel. Ute började vi med rörelsesången huvud, axlar, knä och tå, där kroppen fick vakna igen.
Veckans fokus var hoppa. Med hjälp av aktivitetskort fick barnen prova att hoppa in och ut ur rockringar, hoppa på ett ben, snurra runt och hoppa både jämfota och på ett ben. “Kolla jag kan!” hördes stolt, och någon annan testade igen.
Vi fortsatte med ett äventyrsbaserat utespel där barnen tillsammans fick följa uppdrag och röra sig mellan olika stationer. De samarbetade, turades om och hjälptes åt att lösa små utmaningar. “Vi klarade det!” ropade någon. Under spelets gång samlade barnen sina “superkrafter” – mod, att våga prova, samarbeta och hjälpa varandra. Här fick barnen vara aktiva, tänka tillsammans och använda både kropp och fantasi. Barnen fick också prova på att fotografera varandra med iPaden under spelets gång, vilket var väldigt uppskattat. “Ta en bild på mig också!” hördes flera gånger, och vilka fina bilder det blev.
Innan vi avslutade förmiddagen varvade vi ner tillsammans. Vi gjorde en massagesaga om Alfons Åberg på promenad där barnen arbetade parvis och masserade varandra. “Det kittlas lite…” viskade någon och log.
På eftermiddagen tog vi fram rörelsealfabetet med Klicken och hans vänner. Bokstäverna fick liv genom kroppen – B blev bakåtkick, I formades med kroppen, P blev pendeln och Z blev zick-zack-hopp. Härligt när rörelseglädjen är som bäst.
Vi läste sagan Bara knyt, Alfons och pratade om hur det kan kännas när något är svårt att få till. “Jag brukar knyta hemma!” utbrast någon stolt, och flera ville berätta om sina egna erfarenheter.
Sagan följdes av våra knyta-själv-stationer. Barnen fick gå runt till olika stationer och prova att knyta knutar, rosetter och på sitt eget sätt hitta lösningar. Det var klurigt och utmanande, men många ville prova igen. “Jag klarade nästan!” hördes, och försöken fortsatte. Här fick barnen träna finmotorik, tålamod och tilltro till sin egen förmåga.
Barnen visade också stor kreativitet och påhittighet under aktiviteten. Medan de knöt knutar kom de på att repen kunde användas till något mer – “Vi gör en hinderbana!” Plötsligt förvandlades kajutan till en egen rep-hinderbana där barnen fick krypa, kliva och ta sig fram mellan sina uppbyggda banor. Ett lekfullt avslut där lärandet fortsatte vidare från knytandet till rörelse, fantasi och samarbete.
En vecka fylld av rörelse, upptäckarglädje, samspel och nya erfarenheter – där både kropp och tanke fick vara med.
- Daniela
Veckans ord ÄVENTYR utforskade vi – vi sa det tyst, högt, snabbt, långsamt och hoppande i stavelser: ä-ven-tyr. “Hör hur det låter när vi hoppar!” skrattade någon, och snart var alla med.
Vi gick igenom dagens aktiviteter och väckte nyfikenheten inför det som väntar. Som en förberedelse inför nästa vecka läste vi boken Alfons Åberg undersöker och experimenterar. Samtalen kom igång direkt – vad är ett experiment? Vad händer med vatten? Nästa gång ska vi prova tillsammans med vatten och förstoringsglas.
Vi pysslade egna förstoringsglas med kartong, plast och lim. Barnen klippte och formade sina egna “glas” och var nyfikna på hur de skulle fungera. Vi testade att titta på sugrör i vatten. När vi satte ner sugröret i glaset såg det plötsligt ut som att det gick av på mitten. “Den är böjd!” sa ett barn och tittade igen. Vi pratade om hur vattnet kan förändra det vi ser och tittade från olika håll. Här fick barnen undersöka, fundera och upptäcka tillsammans på ett lekfullt sätt – och väcka nyfikenhet inför nästa vecka då vi fortsätter experimentera vidare.
Därefter packade vi ihop och tog med oss material ut – rockringar, iPad och vårt äventyrsspel. Ute började vi med rörelsesången huvud, axlar, knä och tå, där kroppen fick vakna igen.
Veckans fokus var hoppa. Med hjälp av aktivitetskort fick barnen prova att hoppa in och ut ur rockringar, hoppa på ett ben, snurra runt och hoppa både jämfota och på ett ben. “Kolla jag kan!” hördes stolt, och någon annan testade igen.
Vi fortsatte med ett äventyrsbaserat utespel där barnen tillsammans fick följa uppdrag och röra sig mellan olika stationer. De samarbetade, turades om och hjälptes åt att lösa små utmaningar. “Vi klarade det!” ropade någon. Under spelets gång samlade barnen sina “superkrafter” – mod, att våga prova, samarbeta och hjälpa varandra. Här fick barnen vara aktiva, tänka tillsammans och använda både kropp och fantasi. Barnen fick också prova på att fotografera varandra med iPaden under spelets gång, vilket var väldigt uppskattat. “Ta en bild på mig också!” hördes flera gånger, och vilka fina bilder det blev.
Innan vi avslutade förmiddagen varvade vi ner tillsammans. Vi gjorde en massagesaga om Alfons Åberg på promenad där barnen arbetade parvis och masserade varandra. “Det kittlas lite…” viskade någon och log.
På eftermiddagen tog vi fram rörelsealfabetet med Klicken och hans vänner. Bokstäverna fick liv genom kroppen – B blev bakåtkick, I formades med kroppen, P blev pendeln och Z blev zick-zack-hopp. Härligt när rörelseglädjen är som bäst.
Vi läste sagan Bara knyt, Alfons och pratade om hur det kan kännas när något är svårt att få till. “Jag brukar knyta hemma!” utbrast någon stolt, och flera ville berätta om sina egna erfarenheter.
Sagan följdes av våra knyta-själv-stationer. Barnen fick gå runt till olika stationer och prova att knyta knutar, rosetter och på sitt eget sätt hitta lösningar. Det var klurigt och utmanande, men många ville prova igen. “Jag klarade nästan!” hördes, och försöken fortsatte. Här fick barnen träna finmotorik, tålamod och tilltro till sin egen förmåga.
Barnen visade också stor kreativitet och påhittighet under aktiviteten. Medan de knöt knutar kom de på att repen kunde användas till något mer – “Vi gör en hinderbana!” Plötsligt förvandlades kajutan till en egen rep-hinderbana där barnen fick krypa, kliva och ta sig fram mellan sina uppbyggda banor. Ett lekfullt avslut där lärandet fortsatte vidare från knytandet till rörelse, fantasi och samarbete.
En vecka fylld av rörelse, upptäckarglädje, samspel och nya erfarenheter – där både kropp och tanke fick vara med.
- Daniela
Första träffen - motorik, rörelseglädje och samspel
Vi började dagen med förväntan i luften. På daghemsgården fick barnen en liten överraskning innan vi gick iväg – plötsligt kom två påskhäxor förbi på sin färd mot Blåkulla. Barnen stannade upp, tittade och började genast prata om vad de sett. Med ryggsäckarna på ryggen traskade vi sedan ivrigt iväg mot idrottsparken.
Redan på vägen väckte vi kroppen steg för steg. I uppförsbacken tog vi fram våra “trampfötter” och kände hur benen fick arbeta lite extra. I trapporna upp till bron räknade vi stegen tillsammans – hela 52 trappsteg – och gick med jämna, rytmiska steg både upp och ner. “Hur många blev det?” funderade någon, medan en annan ivrigt började räkna igen.
Längs vägen stannade vi också upp en stund vid Aura å där barnen lade märke till att isen hade smält. Vattnet väckte nyfikenhet och frågor. “Varför är vattnet så smutsigt?” undrade någon. “Det ser ut som geggamojja!” utbrast ett barn, och samtalet tog fart kring vad som händer i naturen när årstiderna skiftar.
När vi kom fram mot Paavo Nurmi stadion fick “springfötterna” ta över – barnen sprang fritt och använde sin naturliga motorik med glädje och energi. Väl framme på konstgräsplanen fortsatte rörelseglädjen. “Kom, vi springer tillsammans!” ropade någon och snart var alla i rörelse.
Vi samlades i en ring och inledde med vår börjansång. Därefter en rörelsesång som fick hela kroppen att vakna till liv – armar, ben och skratt i rörelse. Vi hoppade loss till “Hoppa på – jompa” och kände hur värmen spred sig i kroppen.
Bollskoj tog vid och barnen fick pröva att rulla, kasta och fånga bollen samt studsa med både två händer och en hand. Vi övade på att både rulla och kasta bollen till varandra och att ta lyra, vilket bjöd in till samspel, turtagning och samarbete. Snart växte leken till en spontan fotbollsmatch där alla fick turas om att vara både utespelare och målvakt. Vi sköt också straffar, vilket var både roligt och spännande, och barnen fick prova på reglerna i spelet – att det bara är målvakten som får ta bollen med händerna. Klurigt, men så roligt! “Jag räddade målet!” sa en stolt röst, medan någon annan ropade “Passa mig!” Här fick barnen samtidigt öva koordination, samspel och rörelseglädje i ett naturligt sammanhang. Vi tog pauser för att dricka vatten och hämta andan innan leken fortsatte.
Vägen hem gick över förväntan – trötta ben men stark vilja. Barnen var, som de själva uttryckte det, “otroligt duktiga”. När vi kom tillbaka till daghemmet gav vi varandra en gemensam “give me five” och kände oss nöjda med vår dag.
Innan vi gick vidare fick vi landa i en lugn stund i kajutan. Att varva ner efter rörelse är en viktig del för att kroppen ska få återhämta sig och hitta balans igen. Med en liten ballong på magen provade vi på ballongandning och följde andetaget upp och ner. “Min ballong åker upp… och ner…” viskade ett barn och log. Efter en aktiv förmiddag smakade det gott med mat.
Veckans ord BOLLA passade perfekt till våra upptåg. Vi lekte med ordet tillsammans och sa det på olika sätt – tyst som en myra, högt som ett lejon, snabbt, långsamt och hoppande i två stavelser: bol-la. På så sätt fick barnen leka med språkljud, rytm och uttryck genom hela kroppen.
Efter vilostunden samlades vi igen i kajutan för en sagostund med Alfons kollar här och där. Under berättelsen deltog barnen aktivt genom att använda sina kroppar och placera sig på olika ställen i rummet utifrån lägesord som under, över, mellan, bakom, genom och på. Rummet fylldes av rörelse, skratt och koncentration, samtidigt som barnen fick en djupare förståelse för begreppen genom att uppleva dem med kroppen. “Nu står jag bakom!” hördes stolt, medan en annan snabbt kröp “under” en stol.
Sagan fick sedan leva vidare i vår rörelselek “Alfabetäventyret med Rörelsekort-Knicken och hans vänner”. Runt om i rummet hade vi gömt alfabetrörelsekort, och varje gång en bokstav hittades gjorde vi rörelsen tillsammans. K blev knäböj och Y formades med kroppen. “Jag hittade en!” hördes ivrigt, följt av nyfikenheten: “Vilken rörelse ska vi göra nu?” Här fick barnen möjlighet att förena rörelse med bokstäver, minne och gemensamt lärande på ett lekfullt sätt.
Det blev en vecka fylld av rörelse, skratt, samspel och nyfikenhet. Barnen fick använda hela kroppen – springa, hoppa, balansera, samarbeta och vila. Trötta men glada avslutade vi tillsammans.
Nu tar vi en skön påskhelg och vilar våra kroppar efter alla äventyr. Vi ser fram emot att träffas igen nästa vecka, redo för nya upptäckter tillsammans.
Med dessa härliga bilder i galleriet vill vi visa lite av vår vecka och önska er en glad och skön påsk. 🐥
- Daniela
Redan på vägen väckte vi kroppen steg för steg. I uppförsbacken tog vi fram våra “trampfötter” och kände hur benen fick arbeta lite extra. I trapporna upp till bron räknade vi stegen tillsammans – hela 52 trappsteg – och gick med jämna, rytmiska steg både upp och ner. “Hur många blev det?” funderade någon, medan en annan ivrigt började räkna igen.
Längs vägen stannade vi också upp en stund vid Aura å där barnen lade märke till att isen hade smält. Vattnet väckte nyfikenhet och frågor. “Varför är vattnet så smutsigt?” undrade någon. “Det ser ut som geggamojja!” utbrast ett barn, och samtalet tog fart kring vad som händer i naturen när årstiderna skiftar.
När vi kom fram mot Paavo Nurmi stadion fick “springfötterna” ta över – barnen sprang fritt och använde sin naturliga motorik med glädje och energi. Väl framme på konstgräsplanen fortsatte rörelseglädjen. “Kom, vi springer tillsammans!” ropade någon och snart var alla i rörelse.
Vi samlades i en ring och inledde med vår börjansång. Därefter en rörelsesång som fick hela kroppen att vakna till liv – armar, ben och skratt i rörelse. Vi hoppade loss till “Hoppa på – jompa” och kände hur värmen spred sig i kroppen.
Bollskoj tog vid och barnen fick pröva att rulla, kasta och fånga bollen samt studsa med både två händer och en hand. Vi övade på att både rulla och kasta bollen till varandra och att ta lyra, vilket bjöd in till samspel, turtagning och samarbete. Snart växte leken till en spontan fotbollsmatch där alla fick turas om att vara både utespelare och målvakt. Vi sköt också straffar, vilket var både roligt och spännande, och barnen fick prova på reglerna i spelet – att det bara är målvakten som får ta bollen med händerna. Klurigt, men så roligt! “Jag räddade målet!” sa en stolt röst, medan någon annan ropade “Passa mig!” Här fick barnen samtidigt öva koordination, samspel och rörelseglädje i ett naturligt sammanhang. Vi tog pauser för att dricka vatten och hämta andan innan leken fortsatte.
Vägen hem gick över förväntan – trötta ben men stark vilja. Barnen var, som de själva uttryckte det, “otroligt duktiga”. När vi kom tillbaka till daghemmet gav vi varandra en gemensam “give me five” och kände oss nöjda med vår dag.
Innan vi gick vidare fick vi landa i en lugn stund i kajutan. Att varva ner efter rörelse är en viktig del för att kroppen ska få återhämta sig och hitta balans igen. Med en liten ballong på magen provade vi på ballongandning och följde andetaget upp och ner. “Min ballong åker upp… och ner…” viskade ett barn och log. Efter en aktiv förmiddag smakade det gott med mat.
Veckans ord BOLLA passade perfekt till våra upptåg. Vi lekte med ordet tillsammans och sa det på olika sätt – tyst som en myra, högt som ett lejon, snabbt, långsamt och hoppande i två stavelser: bol-la. På så sätt fick barnen leka med språkljud, rytm och uttryck genom hela kroppen.
Efter vilostunden samlades vi igen i kajutan för en sagostund med Alfons kollar här och där. Under berättelsen deltog barnen aktivt genom att använda sina kroppar och placera sig på olika ställen i rummet utifrån lägesord som under, över, mellan, bakom, genom och på. Rummet fylldes av rörelse, skratt och koncentration, samtidigt som barnen fick en djupare förståelse för begreppen genom att uppleva dem med kroppen. “Nu står jag bakom!” hördes stolt, medan en annan snabbt kröp “under” en stol.
Sagan fick sedan leva vidare i vår rörelselek “Alfabetäventyret med Rörelsekort-Knicken och hans vänner”. Runt om i rummet hade vi gömt alfabetrörelsekort, och varje gång en bokstav hittades gjorde vi rörelsen tillsammans. K blev knäböj och Y formades med kroppen. “Jag hittade en!” hördes ivrigt, följt av nyfikenheten: “Vilken rörelse ska vi göra nu?” Här fick barnen möjlighet att förena rörelse med bokstäver, minne och gemensamt lärande på ett lekfullt sätt.
Det blev en vecka fylld av rörelse, skratt, samspel och nyfikenhet. Barnen fick använda hela kroppen – springa, hoppa, balansera, samarbeta och vila. Trötta men glada avslutade vi tillsammans.
Nu tar vi en skön påskhelg och vilar våra kroppar efter alla äventyr. Vi ser fram emot att träffas igen nästa vecka, redo för nya upptäckter tillsammans.
Med dessa härliga bilder i galleriet vill vi visa lite av vår vecka och önska er en glad och skön påsk. 🐥
- Daniela
