Mars - Språk och berättande
Sista träffen i Kajutan - våga berätta och lyssna på andra
Den sista träffen med tema språk och berättande hade en varm och förväntansfull känsla. Vi började vid godmorgontavlan där barnen hälsade godmorgon på sina egna sätt.
Bjällran klingade och vi gick vidare till samlingsringen. Tillsammans tittade vi på dagens aktiviteter som låg framme. Barnen följde med blicken, pekade, funderade och ville gärna berätta vad de trodde skulle hända.
Vi fortsatte med språkstarten. I leken ”Ett skepp kommer lastat” fyllde barnen på med ord inom kategorier som djur och fordon. Ibland blev det en liten paus, och då fick bilderna hjälpa till. Vi hjälptes åt, fyllde i och hittade orden tillsammans och det blev en fin stund där alla kunde vara med på sitt sätt.
Veckans ord var M O D I G. Vi samtalade om vad det kan betyda att vara modig – att våga prata inför andra, prova något nytt eller säga vad man tänker. Flera barn delade sina tankar. Ordet fick ta plats i kroppen och i rösten – vi sa det högt, viskade det, lät det komma i robotröst, delade upp det i stavelser och lät det hoppa fram. Det blev en härlig igenkänning från tidigare ord som plopp, smyga och mystisk, som barnen mindes så väl.
Snart var skattjakten igång inomhus. Vi samlades vid bildtavlan och tittade tillsammans – vad är det vi ska leta efter idag? Känslor, bokstäver, yrken och insekter. Sedan spreds korten ut i rummet och barnen gav sig iväg för att leta. “Här!” hördes det plötsligt. Någon hittade, någon kallade på en kompis, någon jämförde med bilden. Härligt att se hur barnen hjälpte varandra, resonerade och satte ord på det de hittade.
Tänk vad spännande med det naturliga lärandet kring t.ex. yrken – barnen upptäckte och pratade om florist, frisör, bonde och sjökapten, och nu vet de lite mer om vad de olika jobben kan innebära.
Innan vi avslutade förmiddagen lekte vi ”Jag tänker på…” Bilden låg framför oss, full av saker att välja på. Barnen gav ledtrådar, ibland korta, ibland lite längre. Någon ändrade sin tanke mitt i, någon annan fyllde i. Och så det där fina – när någon gissar rätt och det nästan lyser i hela kroppen, det går nästan att se hur stoltheten växer i stunden.
Efter vilan möttes vi igen i Kajutan och gick tillbaka till Alfons Åberg och berättelsen om det osynliga. Barnen kramade Alfons och sagan levde kvar i rummet när vi gick vidare.
Barnen skapade sina egna Alfonsdockor, där de fick välja fritt – osynliga, vanliga eller som spök-Alfons. Kartong i olika färger, knappar, garn och vadd plockades fram. Små händer klippte, limmade och formade, och det växte fram så många olika uttryck. Personliga, fantasifulla och helt egna.
I nästa stund provade vi skuggteater med ficklampor. Ljuset och skuggorna rörde sig över väggarna, och Alfonsfigurerna fick liv på ett nytt sätt. Det blev en stund där fantasin fick ta plats och barnen fick utforska tillsammans.
Som en avslutning fick varje barn en stjärna med orden:
“Du berättar, lyssnar och leker med svenska språket.”
Stjärnan fick också en plats i barnens styrkesäck, som skickades med hem – fylld med deras egna tankar om vad de är bra på, vad de kan och vad de vågar.
Vi pratade en stund om månaden som gått. Vad som varit roligast, vad som varit nytt och vad barnen kom ihåg.
De kom ihåg rimroboten, skyltjaktspromenaden, de egna sagorna, lattjolajbanlådan, bingo och bokstavsjakten. De mindes även hur de lärt sig skriva nya ord och förstå vad en kategori och sammansatta ord är. Det var så härligt att höra hur mycket som följt med – underbart.
När vi kom in på favoriterna blev det tydligt.
Självklart avslutade vi med att leka Hunden och benet, diamantskattjakt och Burr-leken.
Men allra viktigast var det osynliga de plockade ner i sina styrkesäckar – modet att vara sig själv, våga visa vem man är och våga ta plats. Det passade så fint med årets tema - modigare tillsammans❣️
- Daniela
Bjällran klingade och vi gick vidare till samlingsringen. Tillsammans tittade vi på dagens aktiviteter som låg framme. Barnen följde med blicken, pekade, funderade och ville gärna berätta vad de trodde skulle hända.
Vi fortsatte med språkstarten. I leken ”Ett skepp kommer lastat” fyllde barnen på med ord inom kategorier som djur och fordon. Ibland blev det en liten paus, och då fick bilderna hjälpa till. Vi hjälptes åt, fyllde i och hittade orden tillsammans och det blev en fin stund där alla kunde vara med på sitt sätt.
Veckans ord var M O D I G. Vi samtalade om vad det kan betyda att vara modig – att våga prata inför andra, prova något nytt eller säga vad man tänker. Flera barn delade sina tankar. Ordet fick ta plats i kroppen och i rösten – vi sa det högt, viskade det, lät det komma i robotröst, delade upp det i stavelser och lät det hoppa fram. Det blev en härlig igenkänning från tidigare ord som plopp, smyga och mystisk, som barnen mindes så väl.
Snart var skattjakten igång inomhus. Vi samlades vid bildtavlan och tittade tillsammans – vad är det vi ska leta efter idag? Känslor, bokstäver, yrken och insekter. Sedan spreds korten ut i rummet och barnen gav sig iväg för att leta. “Här!” hördes det plötsligt. Någon hittade, någon kallade på en kompis, någon jämförde med bilden. Härligt att se hur barnen hjälpte varandra, resonerade och satte ord på det de hittade.
Tänk vad spännande med det naturliga lärandet kring t.ex. yrken – barnen upptäckte och pratade om florist, frisör, bonde och sjökapten, och nu vet de lite mer om vad de olika jobben kan innebära.
Innan vi avslutade förmiddagen lekte vi ”Jag tänker på…” Bilden låg framför oss, full av saker att välja på. Barnen gav ledtrådar, ibland korta, ibland lite längre. Någon ändrade sin tanke mitt i, någon annan fyllde i. Och så det där fina – när någon gissar rätt och det nästan lyser i hela kroppen, det går nästan att se hur stoltheten växer i stunden.
Efter vilan möttes vi igen i Kajutan och gick tillbaka till Alfons Åberg och berättelsen om det osynliga. Barnen kramade Alfons och sagan levde kvar i rummet när vi gick vidare.
Barnen skapade sina egna Alfonsdockor, där de fick välja fritt – osynliga, vanliga eller som spök-Alfons. Kartong i olika färger, knappar, garn och vadd plockades fram. Små händer klippte, limmade och formade, och det växte fram så många olika uttryck. Personliga, fantasifulla och helt egna.
I nästa stund provade vi skuggteater med ficklampor. Ljuset och skuggorna rörde sig över väggarna, och Alfonsfigurerna fick liv på ett nytt sätt. Det blev en stund där fantasin fick ta plats och barnen fick utforska tillsammans.
Som en avslutning fick varje barn en stjärna med orden:
“Du berättar, lyssnar och leker med svenska språket.”
Stjärnan fick också en plats i barnens styrkesäck, som skickades med hem – fylld med deras egna tankar om vad de är bra på, vad de kan och vad de vågar.
Vi pratade en stund om månaden som gått. Vad som varit roligast, vad som varit nytt och vad barnen kom ihåg.
De kom ihåg rimroboten, skyltjaktspromenaden, de egna sagorna, lattjolajbanlådan, bingo och bokstavsjakten. De mindes även hur de lärt sig skriva nya ord och förstå vad en kategori och sammansatta ord är. Det var så härligt att höra hur mycket som följt med – underbart.
När vi kom in på favoriterna blev det tydligt.
Självklart avslutade vi med att leka Hunden och benet, diamantskattjakt och Burr-leken.
Men allra viktigast var det osynliga de plockade ner i sina styrkesäckar – modet att vara sig själv, våga visa vem man är och våga ta plats. Det passade så fint med årets tema - modigare tillsammans❣️
- Daniela
0 kommenttia
Tredje träffen i Kajutan – laborera med bokstäver och ord samt skapa berättelser med bilder och fantasi
Under morgonstunden experimenterade vi tillsammans med sammansatta ord, där bilder fick vara ett stöd. Barnen delade och satte ihop ord – glass + bil = glassbil. Barnen tittade noga och funderade, och det syntes i deras blickar när något föll på plats – när orden plötsligt blev något nytt och fick en ny mening.
Veckans ord var M Y S T I S K. Vi provade ordet på olika sätt – högt, viskande, med rörelse och med olika röster. Vi diskuterade tillsammans vad ordet betyder och hur något kan kännas mystiskt – något som är lite hemligt, spännande eller svårt att riktigt förstå. Barnen levde sig in i ordet, och det märktes hur det väckte både nyfikenhet och fantasi.
I bokstavsdjungeln fick barnen leka sig fram bland bokstäver. Barnen letade bokstäver i sina namn, kände igen dem och formade dem på olika sätt. Det blev som en upptäcktslek där bokstäverna gömde sig och väntade på att bli hittade.
Med en bild från Alfons Åberg och hans vänner skapade vi tillsammans en saga. Utifrån bilden växte berättelsen fram – en början tog form, en mitt fylldes med händelser och till slut ett avslut. Fantasin fick ta plats och sagorna blev påhittiga, roliga och ibland lite överraskande. Sagorna kan läsas i bildgalleriet nedan.
Utomhus på bakgården fortsatte vi att leka med språket i rörelse. I leken ”Rör dig till ordet” kastade barnen tärning, räknade prickarna och använde en sten som spelpjäs för att se vilken bokstav barnen hamnade på. Tillsammans gjorde vi rörelsen som hörde till bokstaven. Skratt, rörelse och samarbete fyllde stunden.
Barnen provade också att forma bokstäver med sina kroppar. De sträckte sig, böjde sig och hjälptes åt – och bokstäverna växte fram tillsammans i rörelse och skratt.
Med pinnar som hittades ute skapade barnen sina namn på marken. Pinne för pinne växte bokstäverna fram, och det gick att se stoltheten över det som skapats – och glädjen i att arbeta med naturmaterial på ett kreativt sätt.
Förmiddagen rundades av med en lugn stund och en mungymnastiksaga om snigeln på upptäcktsfärd. Munnen, tungan och ljuden fick följa med i berättelsen på ett lekfullt sätt.
Efter vilan kom barnen tillbaka till Kajutan, fortfarande med nyfikenheten kvar.
Eftermiddagen fortsatte i sagans värld med ”Alfons och styrkesäcken”. Barnen skapade egna styrkesäckar av kartong, kreppapper och garn. På säcken limmades ett fotografi av barnet tillsammans med sin favoritbok.
Vi stannade upp tillsammans och barnen fick fundera:
Vad är jag bra på? Vad kan jag? Jag vågar… Jag är en bra kompis…
Barnens tankar skrevs ner och lades i den egna styrkesäcken. Det blev en varm stund där barnen fick sätta ord på sig själva – och med stolthet visa och berätta om sina styrkor.
Fredagen avslutades med att vi uppmärksammade ROCKA SOCKORNA som infaller dagen därpå. Vi samtalade om att vi alla är olika – och att det är något fint och viktigt.
Vi läste sagan ”Adelina och de rockiga sockorna”. Barnen fick följa med Adelina på hennes rock-sockiga äventyr och samtidigt lära sig tecken som stöd. Berättelsen öppnade upp för samtal om att vara sig själv och att olikheter är en styrka.
Med udda strumpor, sagor, samtal och dans fick vi tillsammans avsluta dagen i en fin känsla – att alla får vara precis som de är.
En vecka där fantasi, språk och värdegrund vävdes samman – och där barnens tankar, berättelser och styrkor fick ta plats. 💛
- Daniela
Veckans ord var M Y S T I S K. Vi provade ordet på olika sätt – högt, viskande, med rörelse och med olika röster. Vi diskuterade tillsammans vad ordet betyder och hur något kan kännas mystiskt – något som är lite hemligt, spännande eller svårt att riktigt förstå. Barnen levde sig in i ordet, och det märktes hur det väckte både nyfikenhet och fantasi.
I bokstavsdjungeln fick barnen leka sig fram bland bokstäver. Barnen letade bokstäver i sina namn, kände igen dem och formade dem på olika sätt. Det blev som en upptäcktslek där bokstäverna gömde sig och väntade på att bli hittade.
Med en bild från Alfons Åberg och hans vänner skapade vi tillsammans en saga. Utifrån bilden växte berättelsen fram – en början tog form, en mitt fylldes med händelser och till slut ett avslut. Fantasin fick ta plats och sagorna blev påhittiga, roliga och ibland lite överraskande. Sagorna kan läsas i bildgalleriet nedan.
Utomhus på bakgården fortsatte vi att leka med språket i rörelse. I leken ”Rör dig till ordet” kastade barnen tärning, räknade prickarna och använde en sten som spelpjäs för att se vilken bokstav barnen hamnade på. Tillsammans gjorde vi rörelsen som hörde till bokstaven. Skratt, rörelse och samarbete fyllde stunden.
Barnen provade också att forma bokstäver med sina kroppar. De sträckte sig, böjde sig och hjälptes åt – och bokstäverna växte fram tillsammans i rörelse och skratt.
Med pinnar som hittades ute skapade barnen sina namn på marken. Pinne för pinne växte bokstäverna fram, och det gick att se stoltheten över det som skapats – och glädjen i att arbeta med naturmaterial på ett kreativt sätt.
Förmiddagen rundades av med en lugn stund och en mungymnastiksaga om snigeln på upptäcktsfärd. Munnen, tungan och ljuden fick följa med i berättelsen på ett lekfullt sätt.
Efter vilan kom barnen tillbaka till Kajutan, fortfarande med nyfikenheten kvar.
Eftermiddagen fortsatte i sagans värld med ”Alfons och styrkesäcken”. Barnen skapade egna styrkesäckar av kartong, kreppapper och garn. På säcken limmades ett fotografi av barnet tillsammans med sin favoritbok.
Vi stannade upp tillsammans och barnen fick fundera:
Vad är jag bra på? Vad kan jag? Jag vågar… Jag är en bra kompis…
Barnens tankar skrevs ner och lades i den egna styrkesäcken. Det blev en varm stund där barnen fick sätta ord på sig själva – och med stolthet visa och berätta om sina styrkor.
Fredagen avslutades med att vi uppmärksammade ROCKA SOCKORNA som infaller dagen därpå. Vi samtalade om att vi alla är olika – och att det är något fint och viktigt.
Vi läste sagan ”Adelina och de rockiga sockorna”. Barnen fick följa med Adelina på hennes rock-sockiga äventyr och samtidigt lära sig tecken som stöd. Berättelsen öppnade upp för samtal om att vara sig själv och att olikheter är en styrka.
Med udda strumpor, sagor, samtal och dans fick vi tillsammans avsluta dagen i en fin känsla – att alla får vara precis som de är.
En vecka där fantasi, språk och värdegrund vävdes samman – och där barnens tankar, berättelser och styrkor fick ta plats. 💛
- Daniela
Andra träffen - språk i lek och rörelse
Vi startar våra stunder i ring med ramsor, sånger och berättarpinnen. Den som håller pinnen får berätta om sin egen bok hemifrån. Barnen lyssnar nyfiket på varandra och tränar både språk, lyssnande och turtagning.
De barn som inte hade med sig en bok förra veckan fick nu möjlighet att ta med en egen bok hemifrån, vilket barnen tyckte var roligt att få visa och berätta om.
Språklekar har följt oss under veckan. I Lattjolajbanlådan fick barnen fundera över vad som inte hörde ihop. I lådan gömde sig flera olika saker och tillsammans skulle barnen klura ut vilket föremål som skulle bort. Det var inte alltid så lätt, men barnen hade många kloka tankar och förklaringar kring varför något kunde passa – eller inte passa – tillsammans med de andra sakerna. Det blev många fina samtal där barnen fick resonera, jämföra och lyssna på varandras idéer.
Vi lekte också språkbingo, där spänningen steg när någon nästan hade bingo – och ibland ropade flera barn “bingo!” samtidigt.
Under veckan kom det också post i Kajutans egen postlåda. Barnen fick en ledtråd till dagens pyssel, och snart var skaparglädjen igång. Vi gjorde egna bokmärken genom att klippa, limma, rita och skriva våra namn. Bokmärkena kan sedan få följa med i barnens egna böcker hemifrån och bli en del av deras läsupplevelser.
Vi har också lekt med veckans ord: “smyga”. Ordet sa vi på många olika sätt – högt, viskande och med robotröst. Vi provade också att säga det hoppande i två stavelser: smy-ga! Ordet passade extra bra vid våra förflyttningar, när vi kunde smyga tyst från ett ställe till ett annat. Ett lekfullt sätt att utforska språk, ljud, rytm och rörelse.
Vi gick också på skyltjakt i näromgivningen. Varje barn hade en egen skylttavla med ett stort fönster i mitten och olika symboler runt omkring. Genom fönstret kunde barnen spana, leta och hitta rätt skylt i omgivningen.
Vi gick ut i både solsken och regn – någon grupp fick en promenad i soligt väder medan en annan grupp fick uppleva skyltjakten i regnet. Oavsett väder var barnen väldigt observanta och hittade nästan alla skyltar och trafikmärken.
Stoppmärket hittade vi inte ute – men barnen visste direkt att det finns nere i Kajutan vid väntplatsen. En härlig iakttagelse.
Vi avslutade förmiddagen med tokiga meningar från Alfons sagor. Meningarna var lite bakvända och knasiga – och barnen fick tillsammans klura ut hur de egentligen skulle låta.
Kunde Alfons verkligen borsta tänderna med en banan?
Bor Alfons pappa i en trädkoja?
Är Mållgan en stor elefant?
Rummet fylldes av skratt när barnen funderade, skrattade och hjälpte till att vända de tokiga meningarna rätt igen.
På eftermiddagen gick vi in i sagans värld och mötte Alfons Åberg när vi läste sagan “Var är Bus-Alfons?”. Efter sagan gjorde vi en aktivitet kopplad till berättelsen – en värderingslek “Bus eller inte bus”. Barnen fick lyssna på olika påståenden och fundera tillsammans: var det roligt bus eller inte okej?
Barnen fick ställa sig vid den bild som de tyckte passade. Det blev fina samtal där barnen fick tänka, uttrycka sina tankar och lyssna på varandra.
Under veckan uppmärksammade vi också Nationella dagen för småbarnspedagogik, som i år hade temat “Läs – lär – inspirera”. Temat lyfter fram betydelsen av språk, språkkunskap och kvalitet i småbarnspedagogiken.
I Kajutan märks det tydligt i vår vardag. Genom sagor, samtal, lek, rörelse och gemensamma aktiviteter får barnen möta språket på många olika sätt. När barnen leker, rör sig och samtalar tillsammans får språket växa på ett naturligt sätt.
Kajutan har under veckan fyllts av språk, lek, rörelse, fantasi och många fina samtal tillsammans. Det har varit härligt att se barnens nyfikenhet och hur de tillsammans utforskar ord, berättelser och nya idéer.
- Daniela
De barn som inte hade med sig en bok förra veckan fick nu möjlighet att ta med en egen bok hemifrån, vilket barnen tyckte var roligt att få visa och berätta om.
Språklekar har följt oss under veckan. I Lattjolajbanlådan fick barnen fundera över vad som inte hörde ihop. I lådan gömde sig flera olika saker och tillsammans skulle barnen klura ut vilket föremål som skulle bort. Det var inte alltid så lätt, men barnen hade många kloka tankar och förklaringar kring varför något kunde passa – eller inte passa – tillsammans med de andra sakerna. Det blev många fina samtal där barnen fick resonera, jämföra och lyssna på varandras idéer.
Vi lekte också språkbingo, där spänningen steg när någon nästan hade bingo – och ibland ropade flera barn “bingo!” samtidigt.
Under veckan kom det också post i Kajutans egen postlåda. Barnen fick en ledtråd till dagens pyssel, och snart var skaparglädjen igång. Vi gjorde egna bokmärken genom att klippa, limma, rita och skriva våra namn. Bokmärkena kan sedan få följa med i barnens egna böcker hemifrån och bli en del av deras läsupplevelser.
Vi har också lekt med veckans ord: “smyga”. Ordet sa vi på många olika sätt – högt, viskande och med robotröst. Vi provade också att säga det hoppande i två stavelser: smy-ga! Ordet passade extra bra vid våra förflyttningar, när vi kunde smyga tyst från ett ställe till ett annat. Ett lekfullt sätt att utforska språk, ljud, rytm och rörelse.
Vi gick också på skyltjakt i näromgivningen. Varje barn hade en egen skylttavla med ett stort fönster i mitten och olika symboler runt omkring. Genom fönstret kunde barnen spana, leta och hitta rätt skylt i omgivningen.
Vi gick ut i både solsken och regn – någon grupp fick en promenad i soligt väder medan en annan grupp fick uppleva skyltjakten i regnet. Oavsett väder var barnen väldigt observanta och hittade nästan alla skyltar och trafikmärken.
Stoppmärket hittade vi inte ute – men barnen visste direkt att det finns nere i Kajutan vid väntplatsen. En härlig iakttagelse.
Vi avslutade förmiddagen med tokiga meningar från Alfons sagor. Meningarna var lite bakvända och knasiga – och barnen fick tillsammans klura ut hur de egentligen skulle låta.
Kunde Alfons verkligen borsta tänderna med en banan?
Bor Alfons pappa i en trädkoja?
Är Mållgan en stor elefant?
Rummet fylldes av skratt när barnen funderade, skrattade och hjälpte till att vända de tokiga meningarna rätt igen.
På eftermiddagen gick vi in i sagans värld och mötte Alfons Åberg när vi läste sagan “Var är Bus-Alfons?”. Efter sagan gjorde vi en aktivitet kopplad till berättelsen – en värderingslek “Bus eller inte bus”. Barnen fick lyssna på olika påståenden och fundera tillsammans: var det roligt bus eller inte okej?
Barnen fick ställa sig vid den bild som de tyckte passade. Det blev fina samtal där barnen fick tänka, uttrycka sina tankar och lyssna på varandra.
Under veckan uppmärksammade vi också Nationella dagen för småbarnspedagogik, som i år hade temat “Läs – lär – inspirera”. Temat lyfter fram betydelsen av språk, språkkunskap och kvalitet i småbarnspedagogiken.
I Kajutan märks det tydligt i vår vardag. Genom sagor, samtal, lek, rörelse och gemensamma aktiviteter får barnen möta språket på många olika sätt. När barnen leker, rör sig och samtalar tillsammans får språket växa på ett naturligt sätt.
Kajutan har under veckan fyllts av språk, lek, rörelse, fantasi och många fina samtal tillsammans. Det har varit härligt att se barnens nyfikenhet och hur de tillsammans utforskar ord, berättelser och nya idéer.
- Daniela
Första träffen - lek med ord, rim och ljud
Vår första träff i Kajutan fylldes av förväntan, nyfikenhet och språklig lek. Barnen kom med ivriga steg och en härlig lust att få vara med.
Vi började med att logga in på godmorgontavlan på olika sätt – med rörelse, olika röster och fantasi. I samlingen satt vi i cirkel och gick igenom dagsschema, rutiner och våra gemensamma regler. Med hjälp av pilen tydliggjorde vi vilken dag det är och hur dagen kommer att se ut. Barnen var ivriga att få flytta pilen – en liten uppgift som betyder mycket. Att få vara delaktig ger dem ansvarskänsla, trygghet och en känsla av sammanhang.
Morgonen fortsatte med sång och ramsa som skapade lugn och gemenskap.
”Ord kan viska, ord kan skratta,
ord kan hoppa, rim kan fatta.
Jag kan prata, du kan med,
vi kan lyssna, vi är redo.
Ord kan viska, ord kan skratta,
ord kan hoppa, rim kan fatta”
Veckans ord presenterades – PLOPP. Ordet provades på olika sätt: högt, viskande och med robotröst. Samtidigt fick kroppen vara med när barnen hoppade till varje gång ordet sades. Ett ord kan kännas på många sätt. Att leka med ljud, rytm och kropp stärker barnens språkljudsmedvetenhet och gör orden levande.
I leken BURR ord-stopp fick barnen säga ord inom olika kategorier, till exempel djur, färger och bokstäver. Om någon råkade säga samma ord som någon annan, eller ett ord från en annan kategori, hördes ett glatt “Burr!”. Skratt blandades med koncentration när barnen lyssnade noga och försökte komma på nya ord.
En berättarpinne introducerades. Den som höll pinnen var berättaren och skickade den sedan vidare till nästa. Berättarpinnen passade fint i temat berättande. Barnen fick också berätta om böcker de tagit med hemifrån – vad boken heter, varför just den valdes, vem som finns med i berättelsen och vad de tycker om den. Några beskrev sina böcker som roliga, spännande eller mysiga. De som ännu inte hunnit ta med en bok får göra det under månaden. En fin början på vår språkresa.
Under rimleken funderade barnen tillsammans på vad rim är. I den interaktiva sagan Vad låter lika? fick barnen hjälpa till att fylla i slutet av meningarna. Till exempel:
“En krokodil som kastar…”
Tankarna gick snabbt när barnen lyssnade efter ord som lät lika.
I aktiviteten Rimskoj i rimhatt fick barnen dra ett kort ur hatten och sedan leta efter rimparet bland kort som låg utspridda på golvet. En rolig och lite klurig uppgift där barnen samtidigt övade på begrepp som en och ett – först säga ordet på kortet och sedan hitta ordet som rimmar.
En stund senare väntade en överraskning. Barnen hämtade post från gruppens egen postlåda. Daniela hade lämnat post där – robotmallar. Förväntan syntes i ögonen när barnen fick sticka ner handen i postlådan och plocka sin post.
I den skapande stunden fick varje barn göra sin egen rimrobot. Robotarna fick namn, färger och rim. Barnen färglade, klippte ut och hittade på egna robotnamn. Till slut fylldes robotarnas magar med rimord. Fantasifulla robotar växte fram – med namn som bl.a Skojig, Busning, Godisvärlden, Knapp och Vänskapspolis. Robotarna pryder nu väggen ner till Kajutan under rubriken “Robotar som bara pratar rim.”
Utomhus fortsatte leken i det vackra soliga vädret. Vi lekte gömma nyckel och Robotlek.
Barnen turades om att gömma nyckeln. Samtidigt fick de öva på att uttrycka sig när de gav ledtrådar om var nyckeln gömde sig – på, mellan, under eller bredvid. Vi använde också små ledtrådar som fågel, fjäril eller fisk, som hjälpte gruppen att leta i rätt höjd. Barnen sa också om det var varmt eller kallt, vilket hjälpte gruppen att förstå om de var nära gömstället eller behövde leta vidare.
I robotleken styrde barnen varandra genom att säga höger, vänster, rakt fram och backa. Leken avslutades med att alla samlades i ett led. Ett barn fick stå först och vara roboten som styrde rörelserna, medan de andra följde efter och härmade. Tillsammans gick ledet framåt, svängde och stannade – som ett helt litet robot-tåg där alla rörde sig likadant. Kropp, språk och samarbete flätades samman i skratt och rörelse.
Innan förmiddagen avslutades samlades gruppen för en liten lugn stund. Barnen fick klappa och hoppa sitt namn och lyssna efter hur många stavelser namnet består av. Tillsammans räknades klapparna och rörelserna – hur många delar finns i namnet? Övningen blev både lekfull och lärorik och gav barnen möjlighet att upptäcka rytmen i språket och i sina egna namn.
Efter vilan kom barnen åter ner till Kajutan, fyllda av ny energi och fortsatt nyfikenhet. Sagan Vad sa pappa Åberg? lästes och barnen mötte Alfons och hans pappa. Med hjälp av laminerade pappersdockor av karaktärerna blev berättelsen levande. Barnen fyllde i, funderade och levde sig in i det som hände. Frågan om vad pappa egentligen sa väckte tankar och samtal.
Det allra roligaste ögonblicket kom när det plötsligt i sagan hördes plopp, plopp, plopp – samma ord som veckans ord. Barnen reagerade direkt :) I berättelsen visade det sig att det var glassen som hade börjat smälta i garderoben. Kopplingen till veckans ord skapade både skratt och igenkänning.
Som avslutning lektes viskleken med meningar från berättelsen. Orden vandrade från öra till öra och förändrades ibland på vägen, vilket skapade både förundran och skratt. Samtidigt tränades lyssnande och uppmärksamhet på ett lekfullt sätt.
Dagen avslutades tillsammans i Kajutan med en hejdå-sång:
Nu är stunden snart förbi,
tack för ord och fantasi.
Hej då nu, vi ses igen,
hej då alla, hej min vän.
En varm och fin början på vår tid i Kajutan – modigare tillsammans. 💛
- Daniela
Vi började med att logga in på godmorgontavlan på olika sätt – med rörelse, olika röster och fantasi. I samlingen satt vi i cirkel och gick igenom dagsschema, rutiner och våra gemensamma regler. Med hjälp av pilen tydliggjorde vi vilken dag det är och hur dagen kommer att se ut. Barnen var ivriga att få flytta pilen – en liten uppgift som betyder mycket. Att få vara delaktig ger dem ansvarskänsla, trygghet och en känsla av sammanhang.
Morgonen fortsatte med sång och ramsa som skapade lugn och gemenskap.
”Ord kan viska, ord kan skratta,
ord kan hoppa, rim kan fatta.
Jag kan prata, du kan med,
vi kan lyssna, vi är redo.
Ord kan viska, ord kan skratta,
ord kan hoppa, rim kan fatta”
Veckans ord presenterades – PLOPP. Ordet provades på olika sätt: högt, viskande och med robotröst. Samtidigt fick kroppen vara med när barnen hoppade till varje gång ordet sades. Ett ord kan kännas på många sätt. Att leka med ljud, rytm och kropp stärker barnens språkljudsmedvetenhet och gör orden levande.
I leken BURR ord-stopp fick barnen säga ord inom olika kategorier, till exempel djur, färger och bokstäver. Om någon råkade säga samma ord som någon annan, eller ett ord från en annan kategori, hördes ett glatt “Burr!”. Skratt blandades med koncentration när barnen lyssnade noga och försökte komma på nya ord.
En berättarpinne introducerades. Den som höll pinnen var berättaren och skickade den sedan vidare till nästa. Berättarpinnen passade fint i temat berättande. Barnen fick också berätta om böcker de tagit med hemifrån – vad boken heter, varför just den valdes, vem som finns med i berättelsen och vad de tycker om den. Några beskrev sina böcker som roliga, spännande eller mysiga. De som ännu inte hunnit ta med en bok får göra det under månaden. En fin början på vår språkresa.
Under rimleken funderade barnen tillsammans på vad rim är. I den interaktiva sagan Vad låter lika? fick barnen hjälpa till att fylla i slutet av meningarna. Till exempel:
“En krokodil som kastar…”
Tankarna gick snabbt när barnen lyssnade efter ord som lät lika.
I aktiviteten Rimskoj i rimhatt fick barnen dra ett kort ur hatten och sedan leta efter rimparet bland kort som låg utspridda på golvet. En rolig och lite klurig uppgift där barnen samtidigt övade på begrepp som en och ett – först säga ordet på kortet och sedan hitta ordet som rimmar.
En stund senare väntade en överraskning. Barnen hämtade post från gruppens egen postlåda. Daniela hade lämnat post där – robotmallar. Förväntan syntes i ögonen när barnen fick sticka ner handen i postlådan och plocka sin post.
I den skapande stunden fick varje barn göra sin egen rimrobot. Robotarna fick namn, färger och rim. Barnen färglade, klippte ut och hittade på egna robotnamn. Till slut fylldes robotarnas magar med rimord. Fantasifulla robotar växte fram – med namn som bl.a Skojig, Busning, Godisvärlden, Knapp och Vänskapspolis. Robotarna pryder nu väggen ner till Kajutan under rubriken “Robotar som bara pratar rim.”
Utomhus fortsatte leken i det vackra soliga vädret. Vi lekte gömma nyckel och Robotlek.
Barnen turades om att gömma nyckeln. Samtidigt fick de öva på att uttrycka sig när de gav ledtrådar om var nyckeln gömde sig – på, mellan, under eller bredvid. Vi använde också små ledtrådar som fågel, fjäril eller fisk, som hjälpte gruppen att leta i rätt höjd. Barnen sa också om det var varmt eller kallt, vilket hjälpte gruppen att förstå om de var nära gömstället eller behövde leta vidare.
I robotleken styrde barnen varandra genom att säga höger, vänster, rakt fram och backa. Leken avslutades med att alla samlades i ett led. Ett barn fick stå först och vara roboten som styrde rörelserna, medan de andra följde efter och härmade. Tillsammans gick ledet framåt, svängde och stannade – som ett helt litet robot-tåg där alla rörde sig likadant. Kropp, språk och samarbete flätades samman i skratt och rörelse.
Innan förmiddagen avslutades samlades gruppen för en liten lugn stund. Barnen fick klappa och hoppa sitt namn och lyssna efter hur många stavelser namnet består av. Tillsammans räknades klapparna och rörelserna – hur många delar finns i namnet? Övningen blev både lekfull och lärorik och gav barnen möjlighet att upptäcka rytmen i språket och i sina egna namn.
Efter vilan kom barnen åter ner till Kajutan, fyllda av ny energi och fortsatt nyfikenhet. Sagan Vad sa pappa Åberg? lästes och barnen mötte Alfons och hans pappa. Med hjälp av laminerade pappersdockor av karaktärerna blev berättelsen levande. Barnen fyllde i, funderade och levde sig in i det som hände. Frågan om vad pappa egentligen sa väckte tankar och samtal.
Det allra roligaste ögonblicket kom när det plötsligt i sagan hördes plopp, plopp, plopp – samma ord som veckans ord. Barnen reagerade direkt :) I berättelsen visade det sig att det var glassen som hade börjat smälta i garderoben. Kopplingen till veckans ord skapade både skratt och igenkänning.
Som avslutning lektes viskleken med meningar från berättelsen. Orden vandrade från öra till öra och förändrades ibland på vägen, vilket skapade både förundran och skratt. Samtidigt tränades lyssnande och uppmärksamhet på ett lekfullt sätt.
Dagen avslutades tillsammans i Kajutan med en hejdå-sång:
Nu är stunden snart förbi,
tack för ord och fantasi.
Hej då nu, vi ses igen,
hej då alla, hej min vän.
En varm och fin början på vår tid i Kajutan – modigare tillsammans. 💛
- Daniela
