Vi började dagen med förväntan i luften. På daghemsgården fick barnen en liten överraskning innan vi gick iväg – plötsligt kom två påskhäxor förbi på sin färd mot Blåkulla. Barnen stannade upp, tittade och började genast prata om vad de sett. Med ryggsäckarna på ryggen traskade vi sedan ivrigt iväg mot idrottsparken.

Redan på vägen väckte vi kroppen steg för steg. I uppförsbacken tog vi fram våra “trampfötter” och kände hur benen fick arbeta lite extra. I trapporna upp till bron räknade vi stegen tillsammans – hela 52 trappsteg – och gick med jämna, rytmiska steg både upp och ner. “Hur många blev det?” funderade någon, medan en annan ivrigt började räkna igen.

Längs vägen stannade vi också upp en stund vid Aura å där barnen lade märke till att isen hade smält. Vattnet väckte nyfikenhet och frågor. “Varför är vattnet så smutsigt?” undrade någon. “Det ser ut som geggamojja!” utbrast ett barn, och samtalet tog fart kring vad som händer i naturen när årstiderna skiftar.

När vi kom fram mot Paavo Nurmi stadion fick “springfötterna” ta över – barnen sprang fritt och använde sin naturliga motorik med glädje och energi. Väl framme på konstgräsplanen fortsatte rörelseglädjen. “Kom, vi springer tillsammans!” ropade någon och snart var alla i rörelse.

Vi samlades i en ring och inledde med vår börjansång. Därefter en rörelsesång som fick hela kroppen att vakna till liv – armar, ben och skratt i rörelse. Vi hoppade loss till “Hoppa på – jompa” och kände hur värmen spred sig i kroppen.

Bollskoj tog vid och barnen fick pröva att rulla, kasta och fånga bollen samt studsa med både två händer och en hand. Vi övade på att både rulla och kasta bollen till varandra och att ta lyra, vilket bjöd in till samspel, turtagning och samarbete. Snart växte leken till en spontan fotbollsmatch där alla fick turas om att vara både utespelare och målvakt. Vi sköt också straffar, vilket var både roligt och spännande, och barnen fick prova på reglerna i spelet – att det bara är målvakten som får ta bollen med händerna. Klurigt, men så roligt! “Jag räddade målet!” sa en stolt röst, medan någon annan ropade “Passa mig!” Här fick barnen samtidigt öva koordination, samspel och rörelseglädje i ett naturligt sammanhang. Vi tog pauser för att dricka vatten och hämta andan innan leken fortsatte.

Vägen hem gick över förväntan – trötta ben men stark vilja. Barnen var, som de själva uttryckte det, “otroligt duktiga”. När vi kom tillbaka till daghemmet gav vi varandra en gemensam “give me five” och kände oss nöjda med vår dag.

Innan vi gick vidare fick vi landa i en lugn stund i kajutan. Att varva ner efter rörelse är en viktig del för att kroppen ska få återhämta sig och hitta balans igen. Med en liten ballong på magen provade vi på ballongandning och följde andetaget upp och ner. “Min ballong åker upp… och ner…” viskade ett barn och log. Efter en aktiv förmiddag smakade det gott med mat.

Veckans ord BOLLA passade perfekt till våra upptåg. Vi lekte med ordet tillsammans och sa det på olika sätt – tyst som en myra, högt som ett lejon, snabbt, långsamt och hoppande i två stavelser: bol-la. På så sätt fick barnen leka med språkljud, rytm och uttryck genom hela kroppen.

Efter vilostunden samlades vi igen i kajutan för en sagostund med Alfons kollar här och där. Under berättelsen deltog barnen aktivt genom att använda sina kroppar och placera sig på olika ställen i rummet utifrån lägesord som under, över, mellan, bakom, genom och på. Rummet fylldes av rörelse, skratt och koncentration, samtidigt som barnen fick en djupare förståelse för begreppen genom att uppleva dem med kroppen. “Nu står jag bakom!” hördes stolt, medan en annan snabbt kröp “under” en stol.

Sagan fick sedan leva vidare i vår rörelselek “Alfabetäventyret med Rörelsekort-Knicken och hans vänner”. Runt om i rummet hade vi gömt alfabetrörelsekort, och varje gång en bokstav hittades gjorde vi rörelsen tillsammans. K blev knäböj och Y formades med kroppen. “Jag hittade en!” hördes ivrigt, följt av nyfikenheten: “Vilken rörelse ska vi göra nu?” Här fick barnen möjlighet att förena rörelse med bokstäver, minne och gemensamt lärande på ett lekfullt sätt.

Det blev en vecka fylld av rörelse, skratt, samspel och nyfikenhet. Barnen fick använda hela kroppen – springa, hoppa, balansera, samarbeta och vila. Trötta men glada avslutade vi tillsammans.

Nu tar vi en skön påskhelg och vilar våra kroppar efter alla äventyr. Vi ser fram emot att träffas igen nästa vecka, redo för nya upptäckter tillsammans.

Med dessa härliga bilder i galleriet vill vi visa lite av vår vecka och önska er en glad och skön påsk. 🐥

- Daniela