Barnen samlades vid godmorgontavlan och fick välja hur de ville ”logga in” på dagen genom ett hälsningssätt som kändes rätt just då – kram, handskakning, vinka eller armbåge mot armbåge. Ett fint sätt att uppmärksamma att vi är olika och känner olika redan från dagens start.

En nyhet i kajutan är tröstekompisen – en nalle med eget bo. Den finns till för barn som behöver extra trygghet, vill samla sig en stund eller bara behöver en liten paus. Barnen tog emot tröstekompisen med stor omsorg, skötsel och många kramar, och den blev snabbt en naturlig del av kajutans miljö.

Under morgonstunden gick vi igenom dagens schema, våra trivselregler, introducerade en ny sång och ramsa och värmde upp med leken ”spindelnätet”. Barnen kastade ett garnnystan mellan varandra och höll samtidigt kvar i tråden för att tillsammans skapa ett spindelnät. I början var det klurigt att hålla i med ena handen och kasta med den andra, men efter några försök hjälptes barnen åt och fick till det. När nätet var färdigt fick barnen berätta hur det kändes att komma till Kajutan. De beskrev sig som bland annat lyckliga, ivriga, blyga, förväntansfulla och glada.

Som en del av gemenskapen skapade vi vänskapsblommor där barnen klippte ut och skrev sina namn, självständigt eller efter modell. Här kunde ses många fina små handlingar i gruppen – barn som hjälpte en kompis att skriva sitt namn, höll fast pappret när någon klippte, eller hämtade saxar åt varandra utan att någon ens bad om det. Vänskapsblommorna sätts upp i en girlang på väggen som kommer att växa månad för månad och visa vilka som varit med i kajutan.

Därefter skapade barnen egna hängande känslomobiler. De fick välja färg till olika känslor som glad, ledsen, rädd och arg, klippa ut cirklar och rita ansikten som visade känslan. Barnen tänkte noga och valde färger som de själva tyckte passade bäst till varje känsla. Under skapandet berättade de om känslorna, när de kan kännas och hur de märks i kroppen. Barnen skrev också en skylt med texten ”Känslomobil” efter modell, vilket blev ett fint sätt att inkludera barnen i miljön och i det som skapas i kajutan. Att barnen får vara delaktiga i både material och uttryck gör att verksamheten känns mer deras.

Känslomobilerna hänger nu i kajutans utrymme som en påminnelse om att alla känslor är tillåtna, men att det är viktigt att vi tillsammans lär oss hur vi kan hantera dem på ett konstruktivt sätt.

På grund av sträng kyla flyttade vi verksamheten till gymnastiksalen, där vi genomförde samarbetsbanan ”Klippiga bergen”. Barnen fick ta sig fram genom olika stationer i par. De höll tillsammans i en handduk med en boll ovanpå och hjälptes åt för att inte tappa bollen medan de gick banan. De tog sig upp och ner från en bänk, balanserade mellan koner, kastade tärning och hoppade jämfota utifrån antalet prickar, tog sig över hinder och balanserade på en kuperad mjuk madrass. Alla fick vara i par med varandra och öva på samarbete, balans och fokus. Även här märktes det tydligt hur barnen stöttade varandra – de visade, förklarade och handledde sin kompis genom banan och peppade varandra när det blev svårt.

Vi genomförde också ett experiment inspirerat av Alfons Åberg där barnen fick utforska känseln. De doppade ena handen i kallt vatten och den andra i varmt vatten, och satte sedan båda händerna i ljummet vatten. Barnen funderade och berättade hur det kändes och upptäckte att samma vatten kunde kännas olika beroende på vad händerna varit med om innan. Efteråt fick barnen gå runt i rummet och känna på olika ytor och beskriva om de kändes kalla, varma, mjuka eller hårda.

Efter vilan kom barnen ivrigt tillbaka till kajutan och vi lyssnade på sagan ”Lycklige Alfons Åberg”. Innan vi började tittade vi tillsammans på sagans karaktärer och pratade om vilka de var, och barnen hittade snabbt flera som de kände igen från kajutans egna figurer. Efter sagan pratade vi om vad den handlade om och om varför det kan vara bra att ha tråkigt ibland. Barnen funderade länge och kom med många tankar, men landade till slut i en väldigt klok slutsats: det går bra att ha tråkigt – bara det kommer något roligt efteråt! 😊

Efter sagan blev det en rolig lekstund där barnen fick återkoppla till sagan genom både drama och lek. Barnen lekte spegel i par och fick härma varandras rörelser och känslouttryck. Därefter lekte vi ”trollstaven” där barnen med orden simsalabim och hokus pokus förvandlade sig till olika känslor som bl.a förvånad, arg, lycklig och nyfikna. Rummet fylldes av rörelse, skratt och inlevelse. Det var fint att se hur barnen vågade visa och uttrycka känslor med både kropp och ansikte.

Tillslut lyfte vi tillsammans alla de små goda handlingar som skett under dagen. Det blev tydligt hur mycket det betyder att uppmärksamma och berömma barnen när de hjälper, visar omtanke och stöttar varandra – eftersom det stärker både självkänslan och viljan att fortsätta vara en bra kompis.

Det var en härlig start i kajutan, fylld av nyfikenhet, skratt och känslor 💛

P.s De barn som inte skapat känslomobil och vänskapsblomma kommer att få göra det under februarimånad 😀

- Daniela