Kapitel 15-16 (s. 220-249)

1. “Men jag kan inte döda någon” sa Jonatan. “Om alla vore som du” sa Orvar, “då skulle ju ondskan få regera i all evinnerlighet. Men då sa jag (Karl) att om alla vore som Jonatan, så skulle det inte finnas någon ondska.” Vem tycker du att hade rätt, Orvar eller Karl?
2. Vad tror du hände med Tengil? Hur kunde han dö?
3. Vad tror du skulle ha hänt om inte Jonatan hade tagit hornet av Tengil?
4. Varför fick Jonatan och Karl problem när de skulle för Katla tillbaka?
5. “Sofia och Orvar behöver mig inte längre, de kan själva ställa allt till rätta i sina dalar”sa Jonatan. Hur tror du att det blev i de två dalarna efter slutstriden?
6. Jonatan hade sagt att det var svårt att komma till Nangilima. Varför tror du att det var svårt?
7. Varför tror du att Karl och Jonatan väntade med att hoppa tills det blev mörkt?
8. “Å, Nangilima! Ja, Jonatan, ja, jag ser ljuset! Jag ser ljuset!” Vad tror du att det var för ljus han såg?

Svar:
1. Jag tycker att Karl hade rätt. Våld föder våld, ondska leder till ondska.
2. Tengil dog av Katlas eld, tror jag. Trots att han var ond var han inte odödlig, och Katla lydde bara den som hade stridsluren och när Jonatan tog luren av Tengil och blåste i den, lydde Katla Jonatan.
3. Jag tror att Tengil skulle ha fortsatt att blåsa i luren och Katlas eld hade fortsatt att blåsa.
4. De skulle måsta rida hela vägen tillbaka till Karmanjaka för att fjättra Katla i hennes håla. Hästarna var så rädda för Katla och när Jonatan blåste i luren tyckte de inte heller om det.
5. Jag tror att det blev bra med tiden. Det var ju många som hade dött i striden så det tog säkert en ganska lång tid innan människorna kunde börja leva som vanligt i dalarna. Jag tror att Sofia och Orvar blev ledare för Körsbärs- och Törnrosdalen och de samarbetade säkert med varandra.
6. För man skulle behöva ”dö” i Nangijala.
7. Jag tror att Karl var rädd och ville hellre vänta tills det var alldeles mörkt så att han inte såg vart han hoppade.
8. Jag tror att det var morgonljuset I Nangilima. Jag tror att de kom fram tidigt på morgonen och kom till en vacker plats där solen sken.