Vecka 13- positiva gemenskapsupplevelser- kaninungar, pyssel och trevlig samvaro
På tisdag läste vi tillsammans bordsteatersagan ”Mumin hittar hem” av Elena Selena, som följer Mumintrollet och hans familj på jakt efter Muminpappan. Berättelsen är baserad på den första muminromanen ”Småtrollen och den stora översvämningen” (1945) av Tove Jansson. Sagostundens huvudsakliga mål var en gemensam upplevelse som bygger gruppanda och känslan av samhörighet. Bokens visuella överraskningsmoment väcker förundran och nyfikenhet och upprätthåller koncentrationen, samt socioemotionell utveckling – empatin utvecklas när man identifierar sig med karaktärerna och deras känslor, och man kan känna igen sina egna känslor genom sagan, t.ex. spänning. Sagor är sammantaget ett tryggt sätt att bearbeta även svåra ämnen. Pop- up- sagan förenar emotionellt, visuellt och språkligt lärande i samma stund – och gör det till en gemensam, delad upplevelse för hela gruppen. Pop-up- elementet framhäver sagans interaktivitet och fungerar som inspiration för lek. Barn lär sig genom sagor självuttryck och inlevelse.
Förvånade och uppskattande "vau, vau, vau" hördes när sidorna vändes och ett barn utropade högt: ”Tää on ihan mahtava!”



Tisdagen fortsatte med pyssel av träskedskaniner, vars mål var för att stärka barnens individuella uttrycksförmåga. Den färdiga kaninen kan fungera som ett redskap för rollek, vilket stödjer fantasi, språklig utveckling och interaktion – den färdiga kaninen inspirerar till att berätta historier.
Finmotoriken utvecklas när barnen övar på att klippa, klistra och hantera små delar, och bland annat den rumsliga uppfattningsförmågan tränas när de placerar delar i förhållande till varandra. Barnen övar tålamod och uthållighet när de pysslar, och känslan av att lyckas stärker självkänslan. Att uppskatta varandras arbeten och dela på material främjar den socioemotionella utvecklingen.
Barnen var verkligt skickliga och koncentrerade på att pyssla, och allas egna handavtryck syntes i det färdiga arbetet. Barnen klippte till och med mycket små rosetter av kartong helt på egen hand!


På onsdagen fick vi ett brev från kaninmamman, som behövde vår hjälp med att leta efter hennes försvunna ungar. Kaninungarna hade rymt, när kaninmamman hade snubblat på sallatsåkern.

Påskjaktens huvudsakliga pedagogiska mål var socialt lärande och socioemotionell utveckling. En gemensam berättelse och ett gemensamt mål förenar gruppen – vi hjälper kaninmamman tillsammans. Samarbete och interaktion i smågrupper, eventuellt parvis, rättvisa när fynden delas lika.
Att uppleva glädje ger positiva känslomässiga erfarenheter, empati, att hjälpa och ta hänsyn till andra om en kompis inte har hittat en påskhare. Barnet övar på att glädjas tillsammans – inte bara över sina egna fynd utan också över andras. Att tolerera spänning när alla kaniner inte hittas genast och att tolerera besvikelse om det egna antalet fynd är mindre än någon annans.
Aktiviteten stödjer även motoriskt och kroppsligt lärande, problemlösning, muntligt uttryck – iver att berätta om sitt fynd för andra, samt fantasi och inlevelse – kaninungarna behöver vår hjälp!




Alla garanterades glädjen av att hitta – det var ingen tävling om snabbhet. Alla fick förhoppningsvis uppleva att deras insats har betydelse.
Barnen var genast redo att hjälpa kaninmamman och varandra att hitta de försvunna kaninungarna och samlade glatt sina fynd i kaninmammans korg. Barnen fick till sist sina egna kaniner och en liten söt bit som tack för hjälpen och den gemensamma stunden.



På onsdagen efter vilan fick vi tillsammans ihop 18 nya pussel! Tanken och det pedagogiska målet med det gemensamma pusselstunden var en trevlig sammanhållningsstärkande lugn stund och socialt lärande – att arbeta mot ett gemensamt mål, att ta hänsyn till andra och vänta på sin tur, förhandling och överenskommelse. Gemensam problemlösning utvecklas när man arbetar tillsammans. Socioemotionell utveckling och självreglering övas bl.a. i hantering av frustration, impulskontroll och empati, uppmuntran och stöd gentemot en kompis om hen blir frustrerad, upplevelsen av stolthet över en gemensam prestation och framgång.
Vår grupps barn är skickliga på att sätta ihop pussel och även de största pusslen på 54 bitar blev klara utan att man gav upp!

Barnen fick också tillgång till hemliga burkar, där de med hjälp av en ficklampa kunde leta efter vårens tecken. Det pedagogiska målet med de hemliga burkarna var undersökande lärande – t.ex. hur ljuset tränger igenom pappret, förundran och nyfikenhet – vad kan finnas i burken? Upplevelsen av överraskning och glädje när bilden avslöjas.
Intresse och en positiv relation till naturen byggs upp när man letar efter vårens tecken, och nytt ordförråd tillägnas i samtal med en vuxen – barnet kan till exempel beskriva vad det ser, vilket stödjer språkutvecklingen.


På fredag fick barnen måla påskharens morötter genom att trycka en kakspade i fingerfärg och sedan mot pappret. Morötternas blast gjordes genom att doppa en gaffel med fingerfärg och dra på pappret. Barnen fick rita valfria ansikten på morötterna. Målet var ett undersökande och experimenterande lärande – förundran och överraskningsmoment är en del av processen – formen överförs på pappret.



Ett barn berättade följande om sina målade morötter;
”Morötterna skriker för att komma bort av marken- och bli en megamorot och sen dom bara skriker och skriker”
Vi läste sagan ”Idag är jag modig” av Honor Head och Sarah Ward. Sagan uppmuntrar socialt och emotionellt lärande genom att hjälpa barnen att känna igen och hantera sina känslor. Många barn hade samma upplevelse – att de hade vågat åka vattenrutschkana.

Under veckan läste vi också påskböcker som ”Nu är det påsk igen!” och ”Titta påsken!” av Frida Naemi Persson och Moa Graaf samt andra vårliga dikter och sånger från diktkort.





På måndag målade barnen vårliga hyacinter genom att stämpla med bomullspinnar och fingerfärger på papper och klippa ut stjälkar och blad av hyacinterna från kartong.

Nu får våren och sommaren komma – vi är redo!☀️

Kommentit
Kirjaudu sisään lisätäksesi tähän kommentin