Förslag på essäsvar till provet

1. Hur kan man dela in religionerna vetenskapligt? (Jfr. s. 18-19)

Religioner kan delas in på flera sätt. Många större religioner har heliga texter och kan därför kallas skriftreligioner, medan flera mindre naturreligioner inte har varken skriftspråk eller heliga skrifter och därför kallas skriflösa religioner. Många av de nyare religionerna har en grundare, men inte alla. En viktig indelning av religioner är att jämföra synen på antalet gudar. Även synen på det övernaturliga kan vara något man kan jämföra.

När det gäller synen på antalet gudar kallas religioner med en gud för monoteistiska, t.ex. kristendomen är en sådan. Religioner med många gudar kallas polyteistiska och såda är t.ex. hinduismen. En religion som tror att gudomliga krafter finns överallt kallas panteistisk och detta är vanligt både hos naturreligioner och i hinduismen. Att inte tro att det finns någon gud kallas ateism, medan att tycka att religionen inte ger svar kallas agnosticism.

2. Vad är typiskt för naturreligioner? (Jfr s. 24-27)

Typiskt för naturreligioner är att de inte heller har heliga texter. Oftast har de inte ett skriftspråk och religionen berättas vidare till de yngre medlemmarna. Kunskap om naturen och att leva av den är ganska vanligt och de lever ofta i ex. djungler eller öknar. Många naturfolk har en sammanhållande medecinman som har en speciell ställning i stammen. Viktiga övergångsskeden finns för att bli vuxen och bli medlem i stammen. Riterna för detta kallas av experter för övergångsriter, men innehåller olika gudomliga element. Magi är viktigt hos naturfolken som ofta tror på krafter överallt (d.v.s de är panteistiska). Vit magi används för att bota och medecinmannen försöker få övernaturlig kraft genom riter så att magin styrs för att bota och hjälpa.

Naturreligioner upplever ofta att saker finns som är förbjudna, tabu. Religionsvetarna har i sitt jämförande olika ord för de fenomen vi kan hitta hos naturreligioner. Man skall inte röra, säga eller göra vissa saker. För att få kontakt med det övernaturliga skall man göra riter, d.v.s handlingar för att nå kontakt. Att styra de övernaturliga krafterna är magi. En sak med gudomlig kraft kallas fetisch eller amulett. Den gudomliga kraften kallas av mana. Att tro på tur eller otur samt på vissa krafters slumpaktiga inverkan kallas ofta vidskepelse.

3. Vilka likheter och olikheter har buddhismen med hinduismen? (Jfr. s. 33-38 och 44-47)

Både buddhismen och hinduismen har uppstått i Indien, men både många likheter finns och även olikheter. Orsakerna till olikheterna syns delvis i att buddhismen spridit sig till områden utanför Indien och där tagit till sig idéer från de kulturer dit den kommit.

De två religionerna har båda en tanke om återfödelse, samt om en befrielse från återfödesle. Dessutom räknar båda religionerna med att det finns en lag som kallas karmas lag. Den handlar om att goda gärningar leder till ett gott liv eller till en bättre återfödelse.

Olikheter märks speciellt när det gäller ex. samhällssyn och människosyn. En hinduisk människa föds på nytt enligt ett kastsystem. Buddhismen tror att man kan bli fri från återfödelse antingen i samma liv (mahayanas tolkning) och bli gudomlig eller enligt den andra tolkningen efter att ha fötts som pojke/man och då ha gått i kloster. (Hinayanas tolkning som är närmare buddhas ursprungliga tolkning). Enligt mahayana-buddhismen kan människor vara gudomliga vilket delvis kan ses som en likhet med hinduismen.

4. Hur uppnår man befrielse från återfödelse enligt buddhismen? (Jfr s. 45-47)

Enligt buddhismen kan man uppnå befrielsen från återfödelse (Nirvana). Tolkningen är mycket olika beroende på om det är fråga om den ursprungliga sydbuddhismen (hinayana=lilla vagnen) eller den förändrade formen i norr (mahayana=nordbuddhism). Genom att ge gåvor till munkarna/klostren kan man få bättre karma, vilket stöder livet som det är men också förbättrar möjligheterna att stegvis befrias från återfödelsen. Enligt buddhismen behöver man bli fri från begäret och detta lyckas man med enligt de fyra grundsanningarna genom att följa den åttafaldiga medelvägen. Trots att man följer denna åttafaldiga medelväg behöver man antingen vara man och gå i kloster för att nå Nirvana (enligt Hinayana-buddhismen) eller mycket medvetet och på alvar helhjärtat leva enligt de mål som den åttafaldiga medelvägen ställer (enligt Mahayana-buddhismen).

5. Vad är viktiga likheter och skillnader mellan Konfucianismen och Daoismen i Kina? (Jfr s. 52-56)

De två kinesiska religionerna är på många sätt lika varandra. Detta beror delvis på att traditionerna är viktiga i båda religionerna där man ser att det kinesiska samhället går före människans bästa. Man skall alltså på olika sätt ge efter och visa respekt.

Olikheter mellan de två kinesiska religionerna är att konfucianismen betonar undvikande av ytterligheter och fem relationer. Den senare betyder att man skall visa särskild respekt för fem typer av människor. Daoismen däremot betonar balansen mellan yin och yang, d.v.s. Dao som betyder harmonin, vägen, Gud. Daoisterna vill leva i balans och nära naturen.