Vår första träff i Kajutan fylldes av förväntan, nyfikenhet och språklig lek. Barnen kom med ivriga steg och en härlig lust att få vara med.

Vi började med att logga in på godmorgontavlan på olika sätt – med rörelse, olika röster och fantasi. I samlingen satt vi i cirkel och gick igenom dagsschema, rutiner och våra gemensamma regler. Med hjälp av pilen tydliggjorde vi vilken dag det är och hur dagen kommer att se ut. Barnen var ivriga att få flytta pilen – en liten uppgift som betyder mycket. Att få vara delaktig ger dem ansvarskänsla, trygghet och en känsla av sammanhang.

Morgonen fortsatte med sång och ramsa som skapade lugn och gemenskap.

”Ord kan viska, ord kan skratta,
ord kan hoppa, rim kan fatta.
Jag kan prata, du kan med,
vi kan lyssna, vi är redo.
Ord kan viska, ord kan skratta,
ord kan hoppa, rim kan fatta”

Veckans ord presenterades – PLOPP. Ordet provades på olika sätt: högt, viskande och med robotröst. Samtidigt fick kroppen vara med när barnen hoppade till varje gång ordet sades. Ett ord kan kännas på många sätt. Att leka med ljud, rytm och kropp stärker barnens språkljudsmedvetenhet och gör orden levande.

I leken BURR ord-stopp fick barnen säga ord inom olika kategorier, till exempel djur, färger och bokstäver. Om någon råkade säga samma ord som någon annan, eller ett ord från en annan kategori, hördes ett glatt “Burr!”. Skratt blandades med koncentration när barnen lyssnade noga och försökte komma på nya ord.

En berättarpinne introducerades. Den som höll pinnen var berättaren och skickade den sedan vidare till nästa. Berättarpinnen passade fint i temat berättande. Barnen fick också berätta om böcker de tagit med hemifrån – vad boken heter, varför just den valdes, vem som finns med i berättelsen och vad de tycker om den. Några beskrev sina böcker som roliga, spännande eller mysiga. De som ännu inte hunnit ta med en bok får göra det under månaden. En fin början på vår språkresa.

Under rimleken funderade barnen tillsammans på vad rim är. I den interaktiva sagan Vad låter lika? fick barnen hjälpa till att fylla i slutet av meningarna. Till exempel:
“En krokodil som kastar…”
Tankarna gick snabbt när barnen lyssnade efter ord som lät lika.

I aktiviteten Rimskoj i rimhatt fick barnen dra ett kort ur hatten och sedan leta efter rimparet bland kort som låg utspridda på golvet. En rolig och lite klurig uppgift där barnen samtidigt övade på begrepp som en och ett – först säga ordet på kortet och sedan hitta ordet som rimmar.

En stund senare väntade en överraskning. Barnen hämtade post från gruppens egen postlåda. Daniela hade lämnat post där – robotmallar. Förväntan syntes i ögonen när barnen fick sticka ner handen i postlådan och plocka sin post.

I den skapande stunden fick varje barn göra sin egen rimrobot. Robotarna fick namn, färger och rim. Barnen färglade, klippte ut och hittade på egna robotnamn. Till slut fylldes robotarnas magar med rimord. Fantasifulla robotar växte fram – med namn som bl.a Skojig, Busning, Godisvärlden, Knapp och Vänskapspolis. Robotarna pryder nu väggen ner till Kajutan under rubriken “Robotar som bara pratar rim.”

Utomhus fortsatte leken i det vackra soliga vädret. Vi lekte gömma nyckel och Robotlek.

Barnen turades om att gömma nyckeln. Samtidigt fick de öva på att uttrycka sig när de gav ledtrådar om var nyckeln gömde sig – på, mellan, under eller bredvid. Vi använde också små ledtrådar som fågel, fjäril eller fisk, som hjälpte gruppen att leta i rätt höjd. Barnen sa också om det var varmt eller kallt, vilket hjälpte gruppen att förstå om de var nära gömstället eller behövde leta vidare.

I robotleken styrde barnen varandra genom att säga höger, vänster, rakt fram och backa. Leken avslutades med att alla samlades i ett led. Ett barn fick stå först och vara roboten som styrde rörelserna, medan de andra följde efter och härmade. Tillsammans gick ledet framåt, svängde och stannade – som ett helt litet robot-tåg där alla rörde sig likadant. Kropp, språk och samarbete flätades samman i skratt och rörelse.

Innan förmiddagen avslutades samlades gruppen för en liten lugn stund. Barnen fick klappa och hoppa sitt namn och lyssna efter hur många stavelser namnet består av. Tillsammans räknades klapparna och rörelserna – hur många delar finns i namnet? Övningen blev både lekfull och lärorik och gav barnen möjlighet att upptäcka rytmen i språket och i sina egna namn.

Efter vilan kom barnen åter ner till Kajutan, fyllda av ny energi och fortsatt nyfikenhet. Sagan Vad sa pappa Åberg? lästes och barnen mötte Alfons och hans pappa. Med hjälp av laminerade pappersdockor av karaktärerna blev berättelsen levande. Barnen fyllde i, funderade och levde sig in i det som hände. Frågan om vad pappa egentligen sa väckte tankar och samtal.

Det allra roligaste ögonblicket kom när det plötsligt i sagan hördes plopp, plopp, plopp – samma ord som veckans ord. Barnen reagerade direkt :) I berättelsen visade det sig att det var glassen som hade börjat smälta i garderoben. Kopplingen till veckans ord skapade både skratt och igenkänning.

Som avslutning lektes viskleken med meningar från berättelsen. Orden vandrade från öra till öra och förändrades ibland på vägen, vilket skapade både förundran och skratt. Samtidigt tränades lyssnande och uppmärksamhet på ett lekfullt sätt.

Dagen avslutades tillsammans i Kajutan med en hejdå-sång:

Nu är stunden snart förbi,
tack för ord och fantasi.
Hej då nu, vi ses igen,
hej då alla, hej min vän.

En varm och fin början på vår tid i Kajutan – modigare tillsammans. 💛

- Daniela