Kännetecken

För att räknas som särbegåvad behöver du/ditt barn/din elev inte vara utpräglad i alla dessa drag men bör omfatta flera av nedanstående kännetecken. 

Särbegåvade barn utmärker sig oftast i yngre år genom att:

• Vara medveten och uppmärksam
• Tänka och resonera abstrakt
• Ha hög aktivitetsnivå
• I vissa fall klart mindre sömnbehov
• Vara extremt nyfiken och visa en nästan omåttlig lust på att lära sig nytt, att förstå sin omvärld
• Lära sig nya saker snabbt
• Vara känslosam och ha svårt att ta kritik
• Visa tydliga drag av perfektionism
• Visa intresse för intellektuella utmaningar, t.ex. pussel, tal och labyrinter.

Särbegåvade barn i skolåldern kännetecknas ofta av att de:

• Har en större förmåga än sina jämnåriga att ta till sig ny kunskap, komma ihåg kunskap och bearbeta information snabbt.
• Ibland är negativa till skolan, oftast uttråkade då de sällan får möjlighet till utlopp för sin begåvning. Detta skapar i sin tur rastlöshet vilket kan ge ett aggressivt beteende, eller omvänt ett passivt avståndstagande från skolan där barnet börjar dagdrömma och bli uppslukad av en inre värld.
• Visar prov på mycket stor koncentrationsförmåga inom självvalda aktiviteter.
• Är öppna på andra sätt för inlärning.
• Är duktiga på att tala men dåliga på att skriva.
• Söker sig ofta till äldre personer
• Har ibland dåliga relationer till kamrater och lärare.
• Är extremt vetgiriga vilket kan leda till att deras frågor uppfattas som provocerande.
• Ser lösningar som ingen annan ser.
• Vill förstå orsak-verkan.
• Kan vara så uppslukade av tankar att man måste fysiskt röra vid dem för att få kontakt.
• Har en högt utvecklad känsla för rättvisa vilket kan ge problem i förhållandet med kamrater.
• Kan ha mycket svårt att släppa en aktivitet för att gå vidare till nästa. Önskar gå till botten med allt. Avbrott kan orsaka stor frustration.
• Har svårt att arbeta med lätta ämnen men trivs med komplexitet.

Behov – hur möter man dem?

Kännetecknen ovan medför att gruppen har andra behov än majoriteten av alla barn. Dessa behöver omgivningen möta, vare sig det är hemma i familjen eller i skolan. Även inom gruppen finns som tidigare påpekat variation, men några punkter utkristalliserar sig tämligen allmänt:

Identifikation – Steg ett för alla åtgärder för ett särbegåvat barn är naturligtvis att nyckelpersoner identifierar det som särbegåvat. En identifiering med efterföljande dialog med barnet och föräldrarna, är en förutsättning för att skolgången ska kunna anpassas för att bli så bra som möjligt. Det är också mycket givande för särbegåvade barn att umgås med andra särbegåvade barn, både socialt och i undervisningssituationer.

Acceleration – Inlärningen sker smycket snabbare för särbegåvade barn och de behöver inte repetera materialet i lika hög grad som andra barn. Testa barnets kunskapsnivå och anpassa materialet samt undervisningstakten därefter. Lämna det inte ensamt med materialet – särbegåvade barn behöver lika mycket stöd och undervisning som andra barn, men på sina villkor.

Berikning – Låt barnet studera saker som faller utanför läroplanen eller som spänner tvärs över flera ämnen. Ha extra/fördjupande material lätt tillgängligt i klassrummet.

Mentorskap – Ibland räcker inte en lärares kunskaper. För att få bättre möjlighet att utveckla sina tankar och intressen inom skolan men delvis utanför klassrummets ramar kan det vara bra om skolan kan bistå eleven med en vuxen person som kan lyssna på elevens funderingar. Mentorn behöver inte nödvändigtvis vara specialist i det eleven är intresserad av men behöver vara intresserad av elevens utveckling och kunna lyssna och uppmuntra på ett stödjande sätt. Mentorn kan också fungera som ämnesspecifik mentor om hon eller han har möjlighet att ge mer konkreta utmaningar inom elevens intresseområde.
Vi har också varit med om fall när mentorer rekryterats från utanför elevens skola, till exempel på mer eller mindre närliggande universitet/högskolor.

 

Problem – om inget görs

Särbegåvade barn som inte blir upptäckta och inte får den stimulans och det stöd de behöver blir ofta understimulerade, uttråkade och känner att ingen förstår dem. Det i sin tur kan leda till bland annat:

• Underprestation
• Dålig studieteknik, bristande studievana vilket kan bli ett problem vid högre studier
• Självvald isolering
• Mobbing
• Försämrad självkänsla
• Utåtagerande beteende
• Depression

Tecken på understimulans som lärare lägger märke till kan t.ex. vara:

• Prestationer under genomsnittet i klassen baserat på dålig motivation
• En ovanligt god förståelse för ämnet när barnet är motiverat.
• Försök att undgå nya aktiviteter (för att på så sätt undgå en möjligen icke-perfekt lösning)
• Ett obehag att vara del av en grupp
• Ett beteende baserat på osäkerhet, tillbakadragenhet
• Motvilja för prov
• Ingen ambition för eller inga klara framtidsmål eller ingen ”karriärväg”

Ytterligare ett problem som förhoppningsvis kommer att minska när särbegåvning blir mer känt, är att särbegåvade barn blir feldiagnosticerade med tillstånd de inte har. Det kan vara värt att poängtera:

• ”Särskild begåvning” är inte en diagnos
• Särbegåvade barn har inte psykiska diagnoser i högre grad än andra barn
• Brist på stimulans eller andra miljöproblem kan ge problem
• Diagnoser förekommer även hos begåvade barn, precis som hos andra barn – begåvningen kan dölja en diagnos och en diagnos kan dölja begåvningen.

 

Testning

Ofta kommer frågan om testning upp i eller inför skolan eller förskolan och då kan skolpsykologen vara rätt resurs för att komma till testning. För barn brukar en rad olika tester utföras för att ge en bild av deras utveckling på olika områden. Eftersom barn utvecklas så snabbt och olika på många områden kan det ibland vara bra att göra om testningen efter några år.

Som vi ser det är det dock inte alltid nödvändigt att testa sig/den unga: tänk först efter vad testningen syftar till i just ert fall.

KÄLLA: https://www.mensa.se/gcp