Vår dag började på samma sätt som varje annan dag. Vi kom till skolan klockan åtta på morgonen och reknade matte (eller studerade någonting annat). Klockan 10.40, efter den andra stunden, hade vi mat. Vår buss till Åbo avgick klockan 10.45, och före det borde vi hastigt skaffa någonting att äta.
Lyckligtvis missade vi inte bussen. I Åbo hade vi en halvtimme tid före bussen till Pärnäs ankom. Därifrån tog vi förebindelsefartygen Eivor. Lärarna förklarade för oss våra ärenden och inhysning, och vi också åt vår mat. Vi var tvungna att tänka med vår trötta hjärna (åtminstone jag tyckte att det var så) på intervjufrågor på svenska. När vi äntligen kom till Jurmo, var klockan redan vid halvsjutiden.
Vår stuga var fint - vi hade eget kök, två rum och även en teve (som vi inte använde)! Vi spelade kort tillsammans medan lärarna lagade pizza för oss (det var jättegott). Sedan hade vi vårt första aktivitet - vi skulle få se vadarefåglar.
Jag (och den här "jag" är Linnea) stannade i vår stuga eftersom jag var så trött. Efter jag hade diskat märkte jag att regnet blev häftigare. Det var stämningsfullt att lyssna på regn och blås. Snart slämde dörren öppen och en genomblöt figur steg in. Det var Annetta.
Deras grupp hade gått längs gatan i mörkret med bara en lampa. De hade gått och gått, men platsen som de försökte hitta var inte synlig. Äntligen såg de ljus långt borta. De styrde sina steg dit.
Men fågelmän, som de skulle vilja träffa, var inte där. Det var en tält där: hela gruppen var fotfarande mitt i heden. De kunde inte se stranden och duggregnet förändrades till ösregn.
Tapper var vår äventyrlig grupp - de vadade genom ljungbuskar och lyckades även hitta vägen tillbaka, men inte utan att våtas genomblöta.

Jag är ganska glad att jag stannade in i stugan.