1869 besluter kommunstämman att starta folkskoleundervisning på både finska och svenska i Lojoby.

1870 inleds undervisningen i den gamla pedagogin från 1700-talet, som nu finns på museiområdet brevid prästgården. Det var tänkt att den svenska skolan skulle få ett eget skolhus, men saken drar ut på tiden.

De första åren präglas främst av brist på lärare och ibland också elever. Flickor och pojkar undervisas redan från första början i den svenska folkskolan tillsammans, kanske just för att utjämna elevtillströmningen.

1885 grundas till slut en privat folkskola i Lojoby, som kan betraktas som Solbrinkens egentliga föregångare.

1887 fick den privata folkskolan statligt stöd. Samma år anställs legendariska fröken Jenny Starck, som stannar kvar som lärarinna på skolan i 42 år.

1903 blir den svenska folkskolan i Lojoby kommunal. Skolan verkar fortfarande den gamla pedagogin (på nuvarande Andelsbankens plats).

1905 byggs pedagogin till med en tvärgående flygel. Gamla delen får nu bli slöjdsal, medan tillbyggnden blir skolsal.

1921 införs allmän läroplikt i Finland. Småskoleundervisning flyttas nu till den egentliga folkskolan.

1926 blir Lojo köping. Samma år utdöms pedagogin som skolhus.

1937 tas frågan om ett eget skolhus upp igen. Köpingsstyrelsen bordlägger ärendet eftersom det kräver moget övervägande och långsiktig planering ("harkintaa ja laajakantoisia suunnitelmia"). Skolan firar sitt 50-års jubileum, räknat från att skolan fick statsstöd.

1946 upptas finskan som undervisningsämne i skolans läroplan.

1955 flyttar svenska folkskolan tillbaks till Skolskvären (Kouluaukio) till det skolhus som byggdes 1872 för den finska och svenska folkskolan. Huset är i dåligt skick och i det närmaste väntar bara på att rivas.

1965 flyttas svenska skolan till Anttila (Puu-Anttila) i rasande fart. Redan samma dag som man ska fira vårfest har rivningen av det gamla skolhuset vid skolskvären påbörjats.

1966 börjar Rolf Grandell sin lärargärning på skolan. Han går i pension 2001, men ställer villigt upp som uppskattad vikarie ännu i skrivande stund våren 2010.

1975 behöver den finska samskolan hela Anttila. Svenska folkskolan flyttar in i en barack vid Postgatan (på nuvarande polishusets tomt) och byter namn till Postgatans skola. Byggnaden visar sig vara i sämre skick än väntat. Den första glädjen över nya, ljusa utrymmen förbyts i en räcka olägenhet, bl a kondens i klassrummen. Inget görs för att avhjälpa saken, tomten är hyrd. Man skulle på svenskt håll ge sig till tåls, tills man kan flytta till det ombyggdaTytyri.

1980 skrivs ingen ny elev in i klass 1. Skolans framtid ser hotad ut. Senare börjar ändå två nya elever på ettan.

1983 föreslås att skolan flyttas till Neitsytlinna kvartersskola. Flytten blir inte av.

1989 befinner sig skolan återigen husera i ett utdömt skolhus. Senast var det 1926 och det tog då trettio år innan köpingen ansåg att skolan behövde drägliga utrymmen.

1990 planeras ett elementhus, som skulle placeras på Åsvallas tomt. Modellen är tagen från Moisio kvartersskola. Samma år grundas Solbrinkens Hem och skola-förening för att fungera som juridisk person för att starta upp svensk dagvård i centrum av Lojo. Gruppfamiljedaghemmet Labolina med plats för åtta barn grundas.

1991 Det första egna nya skolhuset för den svenska skolan i Lojoby byggs slutligen vid Stationsgatan 1, på fast grund bakom Tytyri finska lågstadium. Skolhuset byggs utan statsbidrag och är litet, men bättre än ingenting. Skolan heter nu Solbrinkens skola, liksom den gränd (Päivärinne) som ligger mellan den nya Anttila skolan och den nya svenska skolbyggnaden.

1996 Förskoleverksamhet inleds i Laban.

1997 Lojo stad går samman med Lojo landskommun. Staden (tidigare köpingen) blir åter tvåspråkig.

1998 firas skolans (nästan)130-års jubileum (från kommunstämman 1869 räknat)

2001 Rektor Rolf Grandell går i pension. Birgitta Lönn väljs i hans ställe.

2002 flyttar förskolan tillfälligt in i skolans utrymme. Väggarna bokstavligen tänjs till bristningsgränsen. Labolina som finns i det sk saarinenska huset (nu parkeringsplats mellan Solbrinken och Tytyri) ska rivas och Laban byggas om till ett riktigt daghem.

2003 Daghemmet Laban flyttar in i nya utrymmen på andra sidan staketet vid Solbrinken.

2008 är daghemmet fullt. Solbrinken tar emot förskolan och eftisen, men tvingas flytta en av sina egna klasser till Tytyri skola. Flyttningen sker kl 12, en dag före skolan ska börja i augusti. Planerna på att bygga till Solbrinken börjar nu bli konkreta. Överhettningen på byggmarknaden gör att priserna skjuter i höjden. Planerna skjuts fram.

2009 Förskolan kan flytta tillbaks till Laban, som fått nya utrymmen i övrevåningen mot Karstuvägen (tidigare Taidekulma). Kvar i skolan blir eftisen. En klass finns fortfarande i Tytyri. Tillbyggnaden stryks från stadens budget. Saken behöver utredas grundligt och kräver långsiktigare planering (se motsvarande argument år1937!).

2010 Vid skolan skrivs 8 nya ettor in och i förskolan Laban 14 förskolebarn. Till eftisen har 12 barn anmälts. Dagiset har fullt hus med 50 barn under skolåldern. En klass tvingas fortsätta ännu läsåret 2010-11 i Tytyri skola.

Personalsituationen är stabil. Alla klasslärartjänster är besatta med behöriga lärare sedan ett par år tillbaka. Administrativt slås Solbrinkens skola samman med Virkby skola den 1 augusti.

Framtiden ser ljusare ut än någonsin tidigare för den pedagogiska verksamheten; bara evighetsfrågan återstår att lösa, nämligen hur staden ska förmås att lösa den svenska skolans över 140-åriga utrymmesbrist på Lojobacke?


Lojo den 13.4.2010

Birgitta Lönn/rektor för Solbrinkens skola



Källa: Bergman, T (1998). Solbrinken. 130 år av kamp för minoritetsskolan på Lojobacke.

Boken finns tillgänglig på Solbrinkens skola att låna och läsa.