Ett sätt att fördela världens länder till två kategorier är industriländer och utvecklingsländer. Typiskt för utvecklingsländerna är bland annat låg bruttonationalprodukt, fattigdom, brist på utbildning och allmän läskunnighet och problem med hälsovård vilket leder exempelvis till hög barndödlighet. Industriländer som till exempel Finland och Tyskland, har fungerande industrier och mycket hög utvecklade samhällen vilket leder till en hög levnadsstandard.

Många av de nuvarande u-länderna har varit kolonier och flera av kolonialismens effekter syns fortfarande idag. Under kolonitiden tvingades många kolonier till att odla endast en eller två växtarter vilket har lett till att jordbruket har blivit mycket ensidigt. I Afrika är dessutom många av de nuvarande landgränserna helt gjorda av kolonimakter och gränserna uppfyller inte de naturliga gränserna av folkslagen. Gränserna mellan folkslagen försvårar ländernas utveckling till bättre demokrati. Kolonialismen har ändå också nyttat länderna i Afrika. Kolonimakterna hämtade med sig till exempel ny teknologi och mer utvecklad kultur. För att sammanfatta kolonialismens effekter på Afrika, finns det både negativa och positiva konsekvenser. Man kan undra om Afrikas länder skulle idag klassas som industri länder om de i lugn och ro skulle ha fått chansen att bli industrialiserat utan att kolonialismen skulle ha tagit över kontrollen i Afrika.

Termen utvecklingsland är numera mycket besvärligt och enligt några tolkningar finns det inte alls utvecklingsländer mera. Många av utvecklingsländerna har nått samma nivå på många delområden som industriländerna och enligt några experter borde man låta bli att klassificera länder. Oavsett det här använder man termen fortfarande och det syns inte ett slut för det. Som ett ovanligt exempel är Kina, som har klassats som ett utvecklingsland fastän Kina idag är det mest producerande landet.