1. Förklara den fornnordiska trons gudavärld och syn på verkligheten

Den fornnordiska gudavärlden hade många delar. Både jättar, människor och gudar levde i egna områden av världsträdet Yggdrasil som skapats efter tomrummets tid då tomrummet Ginnungagap hade funnits. Jättarna levde i Jotunheim och var ondskefulla, medan människorna levde i Midgård. I utgård bodde ondskefulla varelser. Gudarna hörde till två släkter: vanerna dit Frej och Freja hörde, samt asarna dit de andra hörde. Ledare för den senare släkten var Oden som hade en borg, Valhall, dit de modigaste döda vikingakämparna kom. I en sista slutstrid där världen gick under skulle världsträdet falla omkull och alla de överlevande samlas på Idavallen.

2. Berätta om det som var typiskt för fornfinsk religion.

Fornfinsk religion trodde på rådare som var härskare/styrde över områden i naturen. Dessutom fanns det onda varelser som hörde hemma i underjorden. Förfädernas andar var också viktiga. Världsbilden var tredelad och schamaner var viktiga.

I fornfinsk religion var rådarnas makt väldigt olika. Det fanns väldigt mäktiga rådare, såsom överguden Ukko, samtskogens gud Tapio, havets gud Ahti och luftens gud Ilmarinen. Tomtar räknades också till rådarna.

I underjorden bortom sjön Tuonela fanns de döda. Från underjorden, som var den värld som fanns lägst ner, kom också vättarna. Dessa var ondskefulla och kunde stjäla boskap och ibland byta ut barn. Människornas värld kunde vända sig till schamaner som tog kontakt med avlidnas andar och andeväsen. Gudarnas värld var en tredje värld där rådarna bodde.

3. Berätta om hur Finland förändrades till ett lutherskt land från att ha varit katolskt!

Finland blev stegvis lutherskt och detta förverkligades ordentligt först på 1600-talet. Reformationen hade flera fördelar för kungamakten och för att förverkliga reformationen behövdes viktiga förändringar i Finland som genomfördes av Agricola och senare av Gezelius d.ä.

Gustav Vasa behövde stärka sin makt och göra förvaltningen mera effektiv. Dessutom behövde han pengar p.g.a. landets skulder. Den lutherska versionen av kristendom gjorde det möjligt för kungen att ta över den katolska kyrkans rikedomar. Efter riksdagen i Västerås på 1520-talet kunde Gustav Vasa se sig som överhuvud över den lutherska kyrkan och den lutherska kristna tron införas i landet.

En viktig reformator i Finland var Mikael Agricola som hade besökt Wittenberg och personligen fått lära känna Luther och arbetskamraten Melanchton. Agricola hade betydelse för införandet av luthersk kristendom genom att översätta NT till finska och genom att göra en ABC-bok på finska. På detta sätt fick finska språket och dess användare en möjlighet att bekanta sig med den lutherska versionen av kristendom samtidigt som det gav möjligeter för den finskspråkiga (lutherska) kulturen att utvecklas. Agricola valde förståndigt att starta reformationen försiktigt och fördömde inte starkt ex. katolskt kristen helgondyrkan.

Genomförandet av reformationen förändrade församlingarnas ekonomi och makt. Församlingarna förlorade allt av ekonomiskt värde utom kyrkobyggnaderna. Prästernas löner började också betalas av staten för en längre tid eftersom församlingarna för en tid förlorade sin rätt att ta skatt.

På 1600-talet kom reformationen att fullbordas med att hela Bibeln översattes till finska. Biskop Johannes Gezelius d.ä. att ha stor betydelse eftersom läskunskaperna ökade och skriftskolor infördes som lärde ut den lutherska versionen av kristendom.

4. Jämför ortodoxins tid och upplysningstiden! Vilka var skillnader och likheter?

Ortodoxins tid på 1600-talet var en tid av religionstvång och vidskepelse, medan upplysningstiden på 1700-talet blev en tid då även präster förde fram nyttig kunskap och hade tankar om att använda förnuftet.

På 1600-talet betonades den lutherska kristna tron. Tiden kallades ortodoxins tid, renlärighetens tid. Alla måste höra till den lutherska kyrkan. Kyrkan och staten övervakade människornas uppförande och kyrkan betonade trons renhet och bestraffade andra sätt att se på verkligheten än den lutherska. Förseelser/brott, även för "felaktigt uppförande" straffades ibland med skamstraff som fotstock eller skampåle. Tron på folktron var ändå stark och skapade en rädsla för trolldom och vidskepelse. Häxförföljelser spred sig eftersom vidskepelse och okunskap ledde till att människor var annorlunda misstänktes för svartkonst eller förbund med djävulen. Olyckor och motgångar ledde lätt till en jakt på en eller flera syndabockar som ansågs ha kontakt med onda makter.

Under 1700-talet slutade häxförföljelserna. Nyttig kunskap spreds och vidskepelsen minskade. Präster började betona nytta och förnuft även på trons område. De kunde sprida nyttig kunskap under predikningarna, men fortsatte att vara spridare av information från statsmakten.

5. Hur och varför utvecklades väckelserörelser i Finland?

Väckelserörelsernas spridning skedde inte utan motstånd. Förnyelserörelser inom den lutherska kyrkan motarbetades t.o.m med en lag till en början. Nyttan med väckelserörelser kunde ändå vara stor eftersom det minskade alkoholismen och manade människor till bättring.

Läskunnigheten hade ökat och tryckerikostnader minskat. Religiösa texter med lutherskt kristet innehåll spreds och väckte människor att tolka kristendomen mera personligt och att leva mera kristet. Samlingar i hemmen bekymrade statsmakten och präster (spec. biskopar) vilket gjorde att en lag mot religiösa samlingar i hemmen skapades. Denna lag hette konventikelplakatet. Samlingar fortsatte, men väckelseledare som var präster sändes t.o.m som fängelsepräster eller som präst till Åland från sina församlingar. Möten var omöjliga att helt förhindra eftersom dessa kunde ordnas under högtider och stora lagliga familjesammankomster såsom bröllop.

Väckelserörelserna stannar inom kyrkan på 1800-talet och med tiden börjar också finsk- och svenskspråkig kristen andaktslitteratur att utges. Fyra rörelser som tidigt skapades var bedjarna, de väckta (pietisterna), den evangeliska rörelsen och laestadianismen.