Jag går i en helt vanlig finskspråkig skola i södra Finland, och skolgången är som mina finskspråkiga skolkamraters: jag skriver mina anteckningar på finska och lyssnar på finskspråkig undervisning utom på svenska lektioner, då undervisningen naturligtvis sker på svenska.

De flesta av mina kompisar vet att jag är tvåspråkig. Ibland kommer de och frågar om några ord eller fraser, som de behöver i sin hemläxa. Annars använder jag inte mycket svenska i skolan.

Skolan går ganska bra för mig och efter höstens studentskrivningar har det blivit ännu lättare: de flesta dagar har jag bara två lektioner. Mitt favoritämne är fysik. Svenska lektioner är både utmanande och lätta för mig på grund av tvåspråkigheten. Själva språket, att prata och läsa svenska, är hur lätt som helst. Det har jag gjort hela livet. Men grammatiken är en helt annan sak. Det finns några grammatiska regler som känns främmande, för jag skulle uttrycka mig på ett annat sätt. Jag tror att det beror på olikheten i talspråk och skriftspråk. Jag planerar att fortsätta mina studier på yrkeshögskolan. Jag vill bli polis.

Ordlista​