Dagligt tal och småprat - kulturuttryck
I Finlands många små gymnasieskolor (under 120 elever) är det nu också praktiskt möjligt att garantera undervisning till kurser med endast få elever (1 - 8): kursen kan tas på distans samtidigt med en annan eller flera skolor. Ofta gäller det kurser i språk som ryska, tyska och franska men även i andra ämnen då och då.
Den nya tekniken i klassrummet med läraren på videobild på teveruta (eller vitduk) gör naturligtvis att kontakten känns lite opersonlig, om inte overklig till en början, såsom många av oss upplevde.
Trots utrustningens dominans - men också tack vare den här apparaturen - hade vi en bekväm och intressant pratstund med grannkommunens språklärare. Vi frågade henne om det fanns några väsentliga skillnader i lärararbete mellan Sverige och Finland. Eftersom hon hade vistats långt över tio år i Sverige hade vi också ett bra tillfälle att få höra om det svenska språkbrukets särart småprat, hur det kommer fram i det levande vardagslivet, som i språkligt avseende alltid är mycket mer omfattande och mer komplicerat än vi någonsin kan lära oss genom våra skolböcker.
Vi hör ofta att småprat inte hör till finskan i samma omfattning som till svenskan, medan engelskan dessutom helt kommer i särklass. Talsituationer i olika kulturer följer självklart sina egna givna lagar. För en finskfödd t ex är det ibland svårt att känna till, var skillnaden går mellan kulturbundet småprat och annat prat, vilket kan leda till förargliga eller tokroliga missförstånd; den som inte är insatt i den finska språkkulturens särdrag kan bli totalt missledd av t ex den finska tystnaden som - i motsats till den andras anmodan - kan vara ett högsta uttryck av stor förnöjsamhet.
Språkbruket kan anses avspegla tankesätt i samhället i allmänhet. Det svenska småpratet kan ses som ett uttryck för strävan efter bra stämning, hänsynstagande och känslan av jämlikhet och vänlighet. I den finska mer rakt- på- sak språkkulturen glömmer man mer den tilltalade som person. I Finland har man inte kunnat frigöra sig från uppskattning av auktoriteter lika mycket som i Sverige och i Finland väntar man också mer på anpassning och hörsamhet t ex i skolan. I Finland har man inte lika mångsidigt byggt skolarbete på mjuka och elevnära metoder för trivsamhet och utveckling av bra sjävkänsla t ex. I Finland uppskattar man disciplin mer.
Språket inkl. småpratet är en del av ens personlighet. Den som flyttar från en språkkultur till en annan kan t o m känna sig ta sig en roll med en ny kulturidentitet för att lyckas med ett annorlunda och smidigt umgänge.
Den nya tekniken i klassrummet med läraren på videobild på teveruta (eller vitduk) gör naturligtvis att kontakten känns lite opersonlig, om inte overklig till en början, såsom många av oss upplevde.
Trots utrustningens dominans - men också tack vare den här apparaturen - hade vi en bekväm och intressant pratstund med grannkommunens språklärare. Vi frågade henne om det fanns några väsentliga skillnader i lärararbete mellan Sverige och Finland. Eftersom hon hade vistats långt över tio år i Sverige hade vi också ett bra tillfälle att få höra om det svenska språkbrukets särart småprat, hur det kommer fram i det levande vardagslivet, som i språkligt avseende alltid är mycket mer omfattande och mer komplicerat än vi någonsin kan lära oss genom våra skolböcker.
Vi hör ofta att småprat inte hör till finskan i samma omfattning som till svenskan, medan engelskan dessutom helt kommer i särklass. Talsituationer i olika kulturer följer självklart sina egna givna lagar. För en finskfödd t ex är det ibland svårt att känna till, var skillnaden går mellan kulturbundet småprat och annat prat, vilket kan leda till förargliga eller tokroliga missförstånd; den som inte är insatt i den finska språkkulturens särdrag kan bli totalt missledd av t ex den finska tystnaden som - i motsats till den andras anmodan - kan vara ett högsta uttryck av stor förnöjsamhet.
Språkbruket kan anses avspegla tankesätt i samhället i allmänhet. Det svenska småpratet kan ses som ett uttryck för strävan efter bra stämning, hänsynstagande och känslan av jämlikhet och vänlighet. I den finska mer rakt- på- sak språkkulturen glömmer man mer den tilltalade som person. I Finland har man inte kunnat frigöra sig från uppskattning av auktoriteter lika mycket som i Sverige och i Finland väntar man också mer på anpassning och hörsamhet t ex i skolan. I Finland har man inte lika mångsidigt byggt skolarbete på mjuka och elevnära metoder för trivsamhet och utveckling av bra sjävkänsla t ex. I Finland uppskattar man disciplin mer.
Språket inkl. småpratet är en del av ens personlighet. Den som flyttar från en språkkultur till en annan kan t o m känna sig ta sig en roll med en ny kulturidentitet för att lyckas med ett annorlunda och smidigt umgänge.
Tämän kuvan tekstivastine: (tyhjä tekstivastine)
Kommentit
Kirjaudu sisään lisätäksesi tähän kommentin