AKT III

Erhardt:
Vi befinner oss på Nyslott, denna fästning mot österns barbarer
Detta tillhåll för stolthetens män
Här genljöd en gång vårt fosterlands fanfarer
Nu är vi här, låt dem ljuda igen!

Jorma: Joviaalisesti yhdessä tulemme löytämään elämän tarkoituksen.

(Bruce faller ihop och mottages av sällskapet)

Stefan: Vad är felet min vän av vördnad?

Bruce:
Jag tycker mig höra barrskogens sus
Mina ögon är blåa likt sjöar
Jag tror mig ha funnit ett ledsagande ljus
Jag känner hur barriärerna töar

Erhardt: Säg mig då ert riktiga namn!

Bruce: Mitt namn är Ihmiskunta, Mänskligheten!