Spår efter stenbrytning före första världskriget syns här, det här området har rikligt med svart granit som inte är så vanligt i allmänhet.

Stormen Gudrun år 2005 lämnade inte ens naturreservatet orört, nu växer träden glesare på många ställen här. Trots principen att låta skyddsområdet huvudsakligen sköta sig självt har man t ex varit tvungen att röja undan rötskadade stammar.

När det nu under strövandet blåste hårt men inte farligt mycket, var det roligt att stanna upp för att höra grenar och kvistar knaka mot varandra och göra sin musik i vindens takt. Skogens livliga fågelliv hördes däremot knappt under den tidiga eftermiddagen.