Vad är zenbuddismen, som med ett ord kallas zen? Dess historiska stoff är buddismen. Zen kom från Kina till Japan på 1200-talet och det är fråga om en meditativ inriktning som tekniskt sett har sin grund i den indiska yogan. Genom zenövningar strävar individen efter att få ett grepp om sitt eget liv.

Sinnesro och förstånd över individens verkliga jag är målet. När man når detta mål kan man leva ett äkta liv i ro bland alla de sociala och samhälleliga motstridigheter man möter och konfronteras med. Centralt är människans egen erfarenhet av vad som är grunden till hennes existens i världen, d.v.s. människan ska hitta sin existens genom sin egen erfarenhet. I zenbuddistisk tradition kallar man målet för sator, belysning.

När man försöker definiera zenbuddismen kort och gott, handlar det enligt Daisetsu Teitaro Suzuki om ett filosofiskt system vilket innefattar hela den österländska filosofin. Zen bör snarare kallas för en filosofi än för en religion. Zen har inga gudar som man ska dyrka. Det innebär inte heller en själ – frågan om själens existens är ointressant. Det enda som människan ska tro på är tron på möjligheten att utvecklas. Hon utvecklas genom och med hjälp av sina egna prestationer. I zen tror man också på människans inre godhet och renhet.

– Tapio Koski
<sub>Svensk översättning RV

Lilleputt</sub>