Till ära av min farmor

En dag mitt på vintern
dog min farmor.
Min goda vän.
Hon var inte gammal.

Jag gick som i en dröm
fast jag var vaken.
En mardröm.
Varför dog hon?
Det var inte rättvist!

Jag hade ont,
ont i hela kroppen.
Jag var arg.
Arg för att hon lämnade mig ensam.
Arg för att jag inte kunde ringa henne.

Till slut pratade jag med min vän Tomas om det.
– Du får vara arg, sade han.
Så jag var arg och ledsen.

Ibland var jag glad.
Ibland var jag ledsen.

En natt drömde jag om henne.
Jag pratade med henne.
– Ditt liv fortsätter, mitt liv är slut, sade hon i drömmen.

Minnet av henne har jag alltid med mig.
Allt det svarta i sorgen lämnade jag i drömmen.
Jag reste mig och sade
– HEJ DÅ!

Nu är det vinter igen.
Är lite ledsen och lite glad.
Glad för att hon var min farmor.
Jag ler.

Tiivistä kertomus omin sanoin suomeksi. Mitä ajatuksia se sinussa herättää?