Infinitiivi

Teoriaa

INFINITIIVI ELI VERBIN PERUSMUOTO

INFINITIIVI ELI VERBIN PERUSMUOTO

Verbin perusmuoto päättyy usein a-kirjaimeen, esim.

  • SPELA, SJUNGA, SKIRIVA

Perusmuodon edessä on yleensä att-sana, esim.

  • JAG GILLAR ATT SYSSLA MED KONST.
  • DET ÄR VIKTIGT ATT KUNNA SVENSKA.

Att-sanaa ei kuitenkaan käytetä, jos perusmuotoon liittyy apuverbi:

  • MÅSTE, KAN, VILL, SKA, FÅR à JAG SKA ÅKA TILL FÄRÖARNA.

Att-sanaa ei myöskään käytetä, jos perusmuotoon liittyy apuverbin kaltainen verbi:

  • BEHÖVA (tarvita), BRUKA (olla tapana), HINNA (ehtiä), ORKA (jaksaa), TÄNKA (aikoa)
  • JAG TÄNKER ÅKA TILL FÄRÖARNA.
  • BEHÖVER DU PRATA SVENSKA DÄR?

Teoria

EI ATT-PARTIKKELIA

 

  1. APUVERBIT

     

Jag vill festa hela natten.

 

  1. APUVERBIN KALTAISET VERBIT

     

Alex orkade inte göra hemläxan.

 

3. OBJEKTI+INFINITIIVI-RAKENTEET

 

a. aistihavainto

Mamma hörde mig komma hem kl. 24.

b. pyytäminen

Han bad mig stanna bilen.

c. mielipidettä ilmaisevat verbit

Eva tror sig veta allt.


ATT-PARTIKKELI

 

1. ”TAVALLISEN” VERBIN JÄLKEEN

Jag älskar att resa.

 

2. SUBSTANTIIVIN JÄLKEEN

Hon hade en chans att resa utomlands.

 

3. ADJEKTIIVIN JÄLKEEN

Det är hälsosamt att äta grönsaker.

 

4. PRONOMININ JÄLKEEN

Har du något att berätta?

 

5. PREPOSITION JÄLKEEN

Anders tycker om att spela gitarr.

 

6. INFINITIIVI SUBJEKTINA

Att resa är spännande.

 

7. RAKENTEET

 

a. för att göra något= tehdäkseen jotakin

Anna pluggade hårt för att få bra betyg.

 

b. utan att göra något= tekemättä jotakin

Kajsa kom in utan att säga ett ord.

 

c. genom att göra något= tekemällä jotakin

Maria tjänade mycket pengar genom att arbeta hela sommarlovet.

Teoria (pitkä)

Infinitiivi

Infinitiivi on verbin perusmuoto eli 1. muoto: träffa (tavata), säga (sanoa).

Infinitiiviä ­käytetään joko ilman att-sanaa tai sen kanssa:
Jag vill läsa. (Haluan lukea.) Jag gillar att läsa. (Tykkään lukea.)

Infinitiivi ilman att-sanaa (  läsa) 


 Infinitiivin edessä ei ole att-sanaa, kun:

  • infinitiivin edessä on apuverbi (villkan jne.)

Vad ska du göra i kväll? Mitä aiot tehdä tänä iltana?
Kan vi träffas senare? Voimmeko tavata myöhemmin?
Du får komma hit. Saat tulla tänne.
  • infinitiivin edessä on apuverbin kaltainen verbi.

behöva II
tarvita
bruka I
olla tapana tehdä jtak
hinna IV
ehtiä
hoppas I
toivoa
låta IV
antaa, sallia tehdä jtak
orka I
jaksaa
råka I
sattua tekemään jtak
slippa IV
päästä tekemästä, välttyä jltak
tyckas II
tuntua, vaikuttaa olevan
tänka II
aikoa
verka I
tuntua, vaikuttaa olevan
våga I
uskaltaa
Jag brukar jogga varje dag. Minulla on tapana lenkkeillä joka päivä.
Jag hinner inte sporta dagligen. Minä en ehdi urheilla päivittäin.
Jag orkar inte plugga om jag inte sportar. En jaksa opiskella, jos en urheile.
Jag råkade träffa min kusin på gymmet. Satuin tapaamaan serkkuni salilla.
Jag tänker träna med honom på veckoslutet. Aion treenata hänen kanssaan viikonloppuna.
 slipper jag träna ensam. Silloin vältyn yksin treenaamiselta.  
  • infinitiivi esiintyy objekti + infinitiivirakenteessa esim. verbien se, höra, känna, be, säga, påstå jälkeen.

obj.  inf.
Jag såg dig springa.

Näin sinun juoksevan.
Han bad mig komma. Hän pyysi minua tulemaan.


Infinitiivi att-sanan kanssa (att läsa) 


 Infinitiivin edessä on att-sana, kun verbi liittyy substantiiviin, adjektiiviin, pronominiin, prepositioon tai sellaiseen verbiin, joka ei ole apuverbi tai apuverbin kaltainen verbi.

Jag har inte tid att komma.  Minulla ei ole aikaa tulla.
Det var trevligt att träffa dig. Oli mukava tavata sinut.
Jag har ingenting att säga. Minulla ei ole mitään sanottavaa.
Han är bra  att laga mat. Hän on hyvä laittamaan ruokaa.
Jag älskar att resa. Rakastan matkustamista.

Obs!

Vrt. englantiin:
I don’t have time to come.
I have nothing to say
 


 Huomaa seuraavat rakenteet:

Det lönar sig att läsa språk. Kannattaa lukea kieliä.
Det gäller att vara fördomsfri. Täytyy olla ennakkoluuloton.
Jag håller på att skriva ett mejl. Olen kirjoittamassa meiliä.
Kan du låta bli att störa? Voitko olla häiritsemättä?


 Att + infinitiivi voi olla myös lauseen subjektina. Silloin se suomennetaan usein substantiivina (lukeminen, asuminen).

Att röka är skadligt för hälsan.
(Det är skadligt för hälsan att röka.)
Tupakointi on terveydelle haitallista.
(On terveydelle haitallista tupakoida.)
Att bo själv är dyrt.
(Det är dyrt att bo själv.)
Yksin asuminen on kallista.
(On kallista asua yksin.)


 Huomaa seuraavat rakenteet:

Jag kom till biblioteket för att läsa. Tulin kirjastoon lukeakseni.
Man lär sig genom att läsa. Lukemalla oppii.
Man lär sig inte utan att läsa. Lukematta ei opi.
Jag kommer efter att ha läst läxorna. Tulen luettuani läksyt.