Hanna Karlsson

Svar till lärarföreningarna i Pargas

Svar till lärarföreningarna i Pargas

Bildningen är en helhet som omfattar stora och små. Vi behöver betona välmående, högklassig fostran och undervisning, tillräckligt stöd i rätt tid, och att kunna erbjuda det lilla extra till dem som är speciellt ivriga och intresserade.

Det är viktigt att främja personalens välmående samt tillgången till behörig, kunnig och motiverad personal. Fostran och undervisning hör till min vardag och jag har god kontakt till duktiga sakkunniga inom alla stadier och ett stort intresse.

Jag ser framemot att kommunicera direkt med enskilda enheter, men efterlyser dialog mellan beslutsfattare och verksamheten. Att digitala plattformar används allt oftare för att synliggöra verksamheten är bra för att synliggöra verksamheten.

Den fysiska miljön påverkar tryggheten och verksamheten i småbarnspedagogiken som ofta inhyses i diverse gamla fastigheter och den pedagogiska verksamhetens förutsättningar inte ens nämns. Att alla barn ska ha tillgång till en kvalitativ undervisning och rätt stöd är en trygghet för barnets vidare utveckling och inlärning.

Kunniga, utbildade lärare, barnskötare och speciallärare behövs för en kvalitativ småbarnspedagogik. Personalbrist och brådska påverkar tryggheten varje dag på de flesta enheter.

Lärarna inom småbarnspedagogik ska garanteras planeringstid. Samtidigt som kraven har ökat har löneutvecklingen inte följt med och det försvårar rekryteringen och lärarbristen är enorm. Inom grundläggande undervisningen utmanar kraven av differentiering.

Det behövs samlärarskap och mera speciallärare. Det behövs framför allt mera vuxna som har tid att se barnet/ungdomen och sätta sig in i den aktuella situationen. En lärare är inte en trollkonstnär.

Frågan om timresursen måste bygga på antalet elever; desto fler elever desto mera resurs. Likväl skall elevernas stödbehov beaktas. I skärgårdsskolor är det viktigt att timresursen ger möjlighet till bra verksamhet, då kan inte kriterierna vara samma som i större skolor. Utvalda tyngdpunktsområden i undervisningen behöver beaktas i timresursen.

Bildningens verksamhetsenheter ska planeras långsiktigt med fokus på att alla barn och ungdomar har välfungerande utrymmen som flexibelt går att anpassa till olika grupper och undervisningsmetoder. När Pargas planerar för framtiden ska vi se till att den högklassiga undervisningen är tillgänglig för alla i Pargas.

Istället för mera väggar väljer jag flera lärare.

Ett center, med eller utan familjer

Ett center, med eller utan familjer?

Några veckor sedan började e-post falla in, snart efter det började telefonsamtalen. Oroliga och fundersamma personer hade fått reda på att familjecenterverksamheten i Ankarhuset skulle flytta. Egentligen så lät själva flyttplanen mycket bra; verksamheten skulle inhysas i ett nytt center, med alla tänkbara samarbetspartners och sakkunniga under samma tak.

Hur kan det väcka oro? Man skulle snabbt tycka att alla sakkunniga kunde se stora fördelar i sammanslagningen. Efter diskussioner började verkligheten klarna för oss, och även vår oro vaknade. Trots alla onekligen goda planer och genomtänkta fördelar fanns det något som fick oss att dra i handbromsen.

I all iver att förverkliga alla tiders sammanslagning hade vi glömt familjen! Var skulle familjen få sitt utrymme i nya centralen? Visserligen garanteras de sittplatser runt bordet i mottagningsrummet för att diskutera med socialarbetaren, psykologen, specialläraren eller familjearbetaren, förmodligen med hela bunten eftersom allihopa skulle finnas under samma tak. Just så som tjänsterna borde utvecklas, ”yhden pysähdyksen taktiikka” har någon hittat på att kalla detta.

Men, den som känner till Ankarhusets verksamhet vet att Ankarhuset har ju varit så mycket mera. Det är ett ställe dit du kan stiga in och kolla om familjedagvårdsledaren är på plats för en stunds diskussion, eller knacka på hos specialläraren. Där finns utrymme för gruppverksamhet, möjlighet för tredje sektorns aktörer att komma in och ordna sina tjänster och stödgrupper för familjer och invånare som sedan kan stöttas och hjälpas vidare med denna lågtröskelverksamhet.

Nu befarar vi att en del av den etablerade och fungerande värdefulla verksamhet blir utan fungerande, lättillgängliga utrymmen när familjecentern planeras flytta till ny fastighet.

Finns det möjlighet att ordna de olika verksamhetsformerna som förut? Är det möjligt att stiga in i den nya centralen när som helst? Får tjänster producerade av tredje sektorns aktörer utrymme och tillträde som tidigare, och kan deras tjänster utvecklas vidare? Finns det risk för att när olika myndigheter som t.ex. barnskyddet inhyses i samma utrymmen att det inte mera finns möjlighet till öppna dörrar?

Eller blir den en gång låga tröskeln nu istället för hög när myndigheten ”övervakar” i rummet bredvid? Har inte den mysiga lekplatsen utanför Ankarhuset en betydelse för familjer som behöver familjecentrets tjänster?

Det finns så mycket bra, så mycket värdefullt som inte kan packas ner i flyttlådan, och allt handlar i slutändan om familjen och kommuninvånaren som familjecentret ska finnas för.

Vi föreslår nu att det tas en paus i flyttplanerna för att utvärdera situationen.

Kanske åtminstone en del av verksamheten borde bli kvar i Ankarhuset? Ankarhusets verksamhet har utvecklats under många år, det har satsats mycket tid och pengar för att etablera denna värdefulla helhet av lågtröskeltjänster.

Ankarhuset har lockat besökare från olika håll, och bidrar fullständigt till den positiva dragkraften som vi i Pargas behöver. Vi vet alla att olika stödtjänster för barn och familjer behövs idag mer än någonsin tidigare. Oavsett vart flyttbilen sedan för sitt lass är det viktigt att förstå att för familjecentern är inte väggarna det väsentliga utan verksamheten, och Pargasbon som måste få utrymme för att existera.

Maria Lindell-Luukkonen
Lärare

Hanna Karlsson
Serviceområdeschef inom småbarnspedagogik

SDP:s kommunalvalskandidater i Pargas

Kuntavaaliehdokkan Speed Dating!

Täsääsä kuntavaaliehdokas speed dating, tervetuloa tutustumaan minuun. Alla vielä linkki haastatteluvideoon.
Nimi: Hanna
Minua voi äänestää numerolla 114 Paraisilla
Perhe: Opettaja aviomies Jani, lukiolaispojat Oskar 18 ja Nestor 16, sekä alakoulua käyvä tytär Ester. Lapsemme ovat syntyneet Espoossa ja muutimme (takaisin)Paraisille 2011
Synnyin: Synnyin TYKsissä, perhe asui tuolloin hetkellisesti asuntoevakossa Paimiossa, muutaman kuukauden ikäisenä muutimme Paraisille. Olen asunut vuosia Helsingissä, Espoossa ja Tukholmassa
Koulutus: Ylioppilas, kasvatustietteen kandi, varhaiskasvatuksen opettaja, maisteriopiskelija. opiskellut Helsingin yliopistossa, Lärarhögskolan i Stockholm ja nyt Åbo Akademi.
Työ: Varhaiskasvatuksen aluepäällikkö Turun kaupungin sivistystoimialalla, ruotsinkielisen kasvun ja oppimisen palvelualueella. Nykyisessä virassani olen toiminut syksystä 2011, sitä ennen olin Helsingin kaupungilla päiväkodin johtajana ja perhepäivähoidonohjaajana, sitä ennen opettajana niin ruotsiksi kuin suomeksi Helsingissä ja Kauniaisissa. Opiskeluaikana suomessa ja ruotsissa olen tehnyt paljon työtä kehitysvammaisten parissa sekä myyntityötä tavaratalossa. Aktiivinen opetushallituksen kansainvälisyystoiminnassa ja mukana monissa kasvun- ja oppimisen kehittämisverkostoissa.
Harrastan: yhdistystoimintaa (mm. lapsi- ja nuorisourheilu, hem och skola), neulomista, leipomista, ja nautin erityisesti metsässä liikkumisesta.
Luonteenpiirteeni: Iloinen, positiivinen, rauhallinen, rohkea, tunteellinen
Horoskooppi: Kaksonen(muuta en sitten horoskooppihommista ymmärräkään)
Lempiruoka: aasialainen, italialainen ja pohjoismainen ruoka
Lempimusiikki: laaja skaala, tykkään musiikista ja laulan päivittäin työmatkojen aikana.. kovaa ja korkealta
Lempielokuva: niitä on monta, ensimmäisenä tulee mieleeni Green Book
Lempikirja: en osaa taaskaan valita, mutta luen mieluiten jännityskirjallisuutta ja dekkareita
Toivon: onnellista ja tervettä elämää läheisilleni ja missikisahenkeen maailmanrauhaa sekä onnellista lapsuutta kaikille
En pidä: kieroilusta ja valehtelusta, oman edun tavoittelusta muiden kustannuksella, lasten, eläinten ja luonnon kaltoinkohtelusta
Olen ystävänä: luotettava ja sitoutunut auttamaan viimeiseen asti
Miksi SDP: Liityin puolueeseen joitakin vuosia sitten koska minua puhutteli yhteiskunnallinen tasa-arvo ja oikeudenmukaisuus. Kasvuympäristöni on ollut sekoitus ruiskukkaa ja vasenta. Asiat puhuttelevat ja yhteistyö yhteisten asioiden edistämiseksi vaatii erilaisia näkökulmia ja ratkaisumalleja.
Miksi kuntavaaliehdokkaana: Minusta on tärkeää tehdä työtä asioiden edistämiseksi ja antaa oma panostuksensa yhteiseen kaupunkiin. Haluan niin politiikassa kuin työssäni olla mukana vaikuttamassa lasten ja nuorten mahdollisuuksiin ja hyvinvointiin. Kunta on erityisen merkittävä tekijä kasvatuksen ja opetuksen osalta ja kaupungin kokonaisvaltainen hyvinvointi vaikuttaa merkittävästi siihen millaista Paraisilla on elää. Siksi haluan olla omalta osaltani mukana antamassa panostukseni ja siksi olen ehdokkaana.

#EhdokasTutuksi #SinunEhdokkaasi #VaaliSpeedDating #KukaMinäOlen #kuntavaalit #kuntavaalit2021 #kommunalval #kommunalval2021 #SDP #demarit #socialdemokraterna #sosialidemokraatit #kuntavaaliehdokas #kuntavaaliehdokas2021 #kommunalvalskandidat #kommunalvalskandidat2021https://www.facebook.com/watch/?v=3029041874028468

Kommunalval 2021

Kommunalvalet närmar sig och det är dags att välja beslutsfattare till din hemstad för kommande fyra åren. 

Med facit på handen kan jag se att akut behöver förnya beslutsfattandet och få in mera konsekventa och utvecklingsinriktade förtroendevalda för att skapa ett Pargas som har livskraft och ge dess invånare framtidstro. 

Jag anmäler mitt intresse till detta krävande uppdrag igen. I mitt dagliga arbete inom bildningssektorn i Åbo är jag van att möta utmaningar, förhandla, ta tag i akuta kriser likväl som att samarbeta över språk-, ålders- och verksamhetsgränser och har gjort det lokalt, nationell och internationellt i många år. 

I framtidens kommuner och i synnerhet Pargas är barnets och barnfamiljernas service högaktuella ärenden, och bildningens betydelse för välbefinnande är i många fall avgörande för de förutsättningar som det enskilda barnet får. Vi står inför val och prioriteringar, och då blir det avgörande att de val som görs utgår från det behov som finns nu och i framtiden och att de baserar sig på fakta.